Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Litteratur - Oswald Spengler: Avgörande år. José Ortega y Gasset: Massornas uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 49
Ty liberalismen, det är ljuspunkten i en eljest nog så dyster värld.
Segrar icke den, kommer Europa helt enkelt att gå under, säger samme
författare, som annars så tappert avhånar den s. k. massmänniskan för
hennes slaviska vördnad för slagord och otillbörligt generella omdömen.
Det har sitt intresse också att se, hur han kommit till sin värdering!
Den nyss omtalade stora folkökningen har ju ägt rum under den liberala
demokratins epok: följaktligen representerar denna »den högsta hittills
kända formen för mänsklig sammanlevnad». Resonemanget kanske
framför allt lider av trenne fel: Det är så otroligt förenklat. Det finns väl
andra faktorer än bära folkökningen att ta hänsyn till. Vidare har
resultatet faktiskt — alltså enligt Ortega y Gasset — blivit en
massmänniska som, om hon ej hålls i schack, framstår som världens största
orosfaktor. Redan därför borde vi i detta fall vara 1800-talsliberalismen föga
tack skyldiga. Och framför allt: det gäller inte bära att sätta massor till
världen; de skall väl också ha en dräglig utkomst. Det länder
näppeligen masspsykologen och historikern Ortega y Gasset till heder, art
han inte offrar en sida i sin studie till problemet massarbetslöshet.
Erkänner man icke art detta är en allvarlig invändning mot
resonemanget, måste man hävda att massan saknar ekonomiska problem. Det
är just Ortega y Gassets mening: »Aldrig har genomsnittsmänniskan varit
i stånd art med sådan lätthet lösa sina ekonomiska problem.» »Till de
ekonomiska fördelarna sluta sig den yttre tryggheten och ordningen i
jsamhället. Livet löper på jämna skenor, och det förefaller icke sannolikt,
att några yttre skakningar skola kasta det ur sin bana.» Livsentusiasten
Ortega y Gasset finner, att den nya världen icke tvingar människorna
till försakelse »i något avseende». Det finns »tusentals möjligheter och
en fredad tillvaro»: »ingen beror av någon annan». Orden klingar
onekligen litet egendomligt i börs- och finansfurstarnas tidevarv.
Därmed är den fatala ytligheten i Ortega y Gassets arbete angiven: i
stället för att pröva en vetenskaplig samhällsanalys och undersöka vilka
faktorer som bestämt massans rotlöshet, vilka ekonomiska intressen det
är som står bakom massans systematiska fördummande genom film, press,
hela den moderna propagandaalpparaten — man läse kapitlet om
propaganda i Mein Kampf — utgår han i sin studie från begrepp sådana
som »människans förråd av kosmisk energi» och »försätter sig in i livet
själv» — hur nu detta cirkusnummer skall exekveras — »betraktar det
(livet) inifrån och undersöker om det själv känner sig statt i nedgång»
o. s. v. Resultatet bl»ir f, ö. att han finner, art vår tid känner sig;
»Stark och på samma gång oviss om sitt öde», en ovanligt värdefull
upplysning. — Det behöver icke närmare påpekas, art en sådan metod
tjänar reaktionära intressen i minst lika hög grad som Spenglers. Ortega
y Gassets obestridliga förtjänst är ett flammande patos mot våld och
barbari; däri är han Spenglers motsats. Men bägge söker med sin
antt-intellektualism gendriva den socialistiska rörelsen, som rationellt vill
utnyttja de »väldiga skaparkrafter», som vår tid enligt Ortega y Gasset
besitter men icke vet vad den skall göra med. Och den sociala
motiveringen till samhällets sanering uteblir självfallet, när man som Ortega
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
