Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Alg. Bengtson: Sockret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sockret 97
dandet eller senare utnyttjat de möjligheter, som förefunnos att
koncentrera driften till ett fåtal fabriker i bästa läge och med största
kapacitet. De betydande ekonomiska fördelar, som härigenom kunde
ha vunnits, hade bolaget gått miste om. I vissa avseenden hade dock
bolaget utnyttjat sin ställning som ett nära nog obestritt monopol
företag. En ändamålsenlig distribution hade åstadkommits och ett
rationellt försäljningssystem införts, varigenom stora besparingar gjorts.
Däremot hade bolaget utnyttjat sin starka ställning till att hålla
sockerpriset vid eller under vissa tider t. o. m. något över den s. k.
tullgränsen, medan det danska alltid höll priset något under tullgränsen.
De sakkunnigas förslag, som även blev kungl, maj :ts proposition,,
innebar en kraftig nedskärning av tullsatserna. Men när frågan kom
till behandling i riksdagen, upprepades historien från 1908.
Sockerbolaget hade inlett underhandlingar med betodlarnas organisation,
och därvid visade det sig, att skulle dessa parter överhuvudtaget
uppnå någon överenskommelse, förutsatte detta vissa modifikationer
i kungl, maj :ts förslag. Till försvar för trustens goda tullposition
blev alltså den betodlande bonden ånyo framdragen. Statsmakterna,
som varit betänkta på att här verkligen ta ett par steg i rätt riktning,
hejdades av detta motstånd på halva vägen. D. v. s.
nedskärningsattacken stannade vid hälften och därtill innebar beslutet att en del
av tullreduceringen sköts på ända till — 1918. Det minskade
tullskyddet samt kanske icke minst den uppmärksamhet som kommit
trustens metoder till del hade dock det goda med sig att en viss
koncentration inom sockerindustrin ägde rum. Under de närmaste 2
åren blevo sålunda icke mindre än 4 raffinaderier nedlagda.
En på intresse rik period i det svenska sockrets historia är de två
sista krigsåren. Perioden ger ock ett vältaligt exempel på vilka
fataliteter för folkhushållet det privat styrda storföretaget kan innebära,
fataliteter som kunde ha varit fullständigt eliminerade under en
förnuftigare ordning. Den svenska sockerbetsodlingen hade åren före
kriget nått sådan omfattning, att landet var självförsörjande och mer
till. Industrin tyngdes tidvis av betydande överskott, och det var
endast den s. k. brysselkonventionen och den hårda konkurrensen på
världsmarknaden, som låg i vägen för svensk sockerexport. Hur var
det under dessa gynnsamma omständigheter möjligt att landet hösten
1916 kunde stå inför nödvändigheten att tillgripa en
sockerransonering, som begränsade konsumtionen till knappa 2/5 av det normala?
Flera faktorer samverkade givetvis vid uppkomsten av denna
situation. Sålunda hade en anmärkningsvärd ökning av konsumtionen
inträtt, från 27 kg. pr inv. 1913 till 31 kg. 1915. Men då
sockerindustrin, som nämnt, flera år haft produktionsöverskott, borde ju
denna ökning setts med glädje. Den avgörande orsaken låg i en
kraftigt inskränkt betodling, som förvärrades genom låg skörd pr
arealenhet. Att denna minskade odling vidtogs under en tid, då
världskriget, närmare bestämt Englands handelsspärr, satt stopp för
import av vad som felades oss, gjorde ställningen kritisk.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
