Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Alg. Bengtson: Sockret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sockret 101
kring åtgärder, ägnade att lara trusten att allt bättre anpassa sig
för att legalt tjäna landets socker försörj ning. Svenska
sockerfabriksaktiebolaget är icke längre något i vanlig mening privatkapitalistiskt
företag, trots det stora utrymme privat vinstintresse har inom
gällande reglering. Vad här återstår att strama åt blir väl så
småningom gjort; den pressning av regleringen till konsumenternas
fördel, som arbetarregeringen genomförde vid senaste riksdagarna visar,
att det går. Sockerindustrin arbetar praktiskt taget utan riskmoment.
De summor av privat kapital, som en gång i tiden satsats, äro
mycket blygsamma. Lejonparten av industrins kapital utgöres av
upplagrade vinster, åstadkomna därigenom att svenska folket i alla
tider betalat ett för högt pris för sitt socker. Ett företag, som
arbetar under dylika villkor, bör kunna nöja sig med en mycket
måttlig utdelning. De besparingar, som på denna väg kunna göras och
de som ytterligare kunna vinnas genom rationalisering i drift och
förvaltning, böra tillgodoräknas det svenska folket i form av ett
billigare socker. Detta förutsätter emellertid att statsmakternas
inflytande på ingen punkt släppes efter.
För ett bevarande av statsmaktens inflytande på detta håll tala
även andra skäl. Sockerindustri och betodling representera ett icke
obetydligt arbetstillskott inom det svenska folkhushållet. Vid
industrins tjugoen råsockerfabriker och fem raffinaderier sysselsättas
cirka 2,000 årsarbetare och 5 a 6,000 kampanj arbetare. Deras
lönekonto omsluter 9—10 milj. kr. pr år.
Enbart betodlingen ger tidvis arbete år mer än 60,000 personer, av
vilka mer än hälften är lejd arbetskraft. Deras sammanlagda
lönesumma uppskattas till minst 10 milj. kr årligen. Såväl
kampanjarbetaren vid fabriken som arbetaren på betfältet representeras i mycket
stor utsträckning av småbrukare och lägenhetsinnehavare, som på
alltför små jordlotter och under tillfälliga anställningar fresta en
mager tillvaro. För denna befolkningsgrupp spelar en förtjänst a
2—300 kr. på en sockerfabrik eller ett betfält en mycket
betydelsefull roli. I många fall kan denna inkomst bli den plankbit, som
håller existensen uppe.
Härtill kommer ännu en annan synpunkt. Av den svenska jorden
lämpar sig veterligt 45 a 50,000 har utmärkt för odling av
sockerbetor. På denna areal kan med lätthet produceras råvara tillräcklig
för framställning av de 40 kg. socker pr innevånare och år som
utgör den svenska sockerkonsumtionen. Skulle emellertid
statsmakterna gå in för en avveckling av betodlingen, skulle detta ofelbart
medföra att dessa 45 a 50,000 har lades till vetearealen och således
komme att utöka en odling, varav landet redan förut har för
mycket. Såväl arbetare och jordbrukare som folkhushållet i sin helhet
torde under dessa omständigheter vara bäst betjänta av att en
inhemsk sockerproduktion uppehälles i den utsträckning, som landets
försörjning erfordrar och att detta sker under statsmaktens
medverkan och kontroll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
