Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T E A TER
Av NAT ELLGAR.
Den nya Dramat-regimens spelöppning, Den italienska halmhatten
av franske Laljiche, gick i ett farsfurioso, som motiverar
benämningen raketstart. Täkt och tempo måste bestämt bli lugnare i
fortsättningen. Konkurrensen med filmversionen av samma pjäs för
några år sedan blev nu alldeles för bra. Meningen var väl att visa
hur lustig man kunde vara förr i världen, ty Halmhatten är även
som teaterstycke ett plagg för den äldre generationen.
Idén med farser av Halmhattens kaliber är eljest, att de inte skola
ha någon idé alis. Ju galnare dess bättre. Här släpas nu ett
brudfölje runt hela Paris i hälarna på brudgummen, som eftersöker en
damhatt av viss modell, vilken uppätits av hans ridhäst och tillhör
en ung fru, som under ett möte med sin älskare hängt upp hatten
i en buske, varest den anammats som begärlig första frukost av
bemälda ridhäst. Älskaren, en fransk löjtnant med gloire-dille,
utmanar brudgummen på duell, den otrogna frun bära svimmar,
svärfadern säger ideligen upp bekantskapen med brudgummen, en
komisk bokhållare kommer blott in för att kasta av sig kläderna i "den
diaboliska värmen" o. s. v. Är icke detta farsgalenskap, så få vi
hitta på ett nytt ord för den sortens scenunderhållning.
Sidney Kingsley’s Män i vitt — Vasateatern — har i hast blivit
världsberömd. Mest tack vare filmen men teaterdramat är
originalstycket. Det är miljödramatik och avhandlar en så pass allvarlig sak
som livet i operationssalarnas värld.
Ett skådespel framställer ju merendels en ovanlig händelse, en
viss tillspetsad situation, en dramatisk sakernas vändning, som icke
får höra till det alldagliga. Något av onatur, osannolikhet,
komposition, måste vidlåda all slags teater. Och inte går det i allmänhet
till på våra sjukhus och operationskliniker som i Kingsleys
skådespel. Det hör lyckligtvis till undantagen, att en skicklig,
framgångsrik ung kirurg får barn med en sjuksköterska, som inte vågar yppa
sitt "välsignade" tillstånd, försöker abort på egen hand och sedan
omkommer under operationen. Ännu mindre om samme läkare är
lyckligt förlovad med en aptitlig rik fästmö, som ingenting bättre
begär än att snarast bli gift. Denna tillkrånglade situation har
uppkommit genom att den unge läkaren aldrig lyckas bli ledig från sin
tjänst. Operationssalen uppslukar honom och just hans ambition,
duglighet, befordringschanser, tillintetgöra hans personliga lycka.
Det är ett ståtligt dramatiskt uppslag men lyckligtvis mindre
aktuellt i verkligheten. Vad som gjort stycket till ett socialt skådespel
av värde är ingalunda den högdramatiska men ovanliga
personkonflikten utan den fruktansvärt allvarliga inblicken i livet på ett sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
