Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktansvärt drama utspelas. Hans bästa elev, en sjuttonårig
trapetstös, blir förälskad i mästaren och söker röja hustrun, Leopolds
trogna partner i det stora luftnumret, ur vägen. Hon är på väg
att lyckas, då nidingsdådet upptäcks och den unga flickan i
förtvivlan störtar sig i döden. Mot denna tragiska bakgrund ett fängslande
kaleidoskop av cirkuslivets fröjder och sorger, ett brett reportage
ur manegens och sågspånens brokiga, bråkiga värld, ett originellt
fångat typgalleri, som ger mer av arenans tragik än tjusning.
Vad Nästan gifta på Vasateatern innehåller nästan anar man.
Repertoaren anses ju böra lättas upp emellanåt med en eller annan
farslustighet, helst ekivokt kryddad. Det här stycket är varken bättre
eller sämre än genomsnittstypen. Förresten är det så finurligt
anpassat efter de vasateaterlokala förhållandena, att det blir riskabelt
för en bedömare att yttra sig om originalstycket. Man går säkert
inte miste om någon evig sanning genom "anpassningen".
Nästan-gifta-farser tillverkas merendels av fransmän. Icke så här,
där frivolitetsministern är anglosachsare och heter Walter Ellis. Han
förråder sin nationalitet genom att låta andra aktens ofrånkomliga
sängar ockuperas av en herre och en dam, som båda ha lika legitim
rätt till dessa teatermagasinens mest slitstarka möbler. En
fransman skulle aldrig gittat offra en hel första akt på att trumfa i oss
så onödiga försäkringar och så långrandiga förklaringar. En herre
i frack, mer plakat pirum än trivsamt salongsberusad, måste ju
betraktas som otillräknelig och man får dessutom i den mest vågade
scenen konstatera, att han är fullständigt ofarlig.
Sigfrid Siwertz fortsätter att dramatisera valda stycken ur
dagskrönikan. Från kriminaljournalen (Ett brott) har han övergått till
den politiska krönikan, En hederlig man, på Dramaten. Det är ett
framsteg i anseende till den sociala miljön onekligen. Att det ända
förekommer en del otrevligheter hänger ihop med det brännbara
ämnet. Det är nämligen ett drama, ett allvarligt skådespel, vi
uppleva, någonting i stil med Björnsons Paul Lange, förresten utan
jämförelse. Siwertz’ hjälte är skulpterad på MacDonald-modell.
Hederlig anser Siwertz en man vara i politiken, som offrar sitt
partis ideal och principer till förmån för vad han inbillas vara
landets väl. Det låter storstilat, höglinjigt, moraliskt oantastligt och
självklart i formuleringen. Han har konstruerat upp en dramatisk
situation, där man inte skall behöva tveka om rätt och plikt.
Så långt är allt gott och väl — om inte "om" vore, d. v. s. om
inte konflikten i verkligheten aldrig är så förbluffande klart och
enkelt tillrättalagd. Dessutom — en konflikt kan inte lösas bara
på ett sätt. I realiteten finnas obegränsade möjligheter och det är
geniets privilegium att finna en lösning, där ingen annan kan, en
utväg, som ingen tänkt eller anat. Politiken är en ändlös härva av
mer eller mindre gordiska knutar, vilka alla vänta på sin Alexander,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
