Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 105
som hugger av, där ingen annan lösning finns. Men rätte mannen
finns sällan till hands: kanske är han inte född — och det
psykologiska ögonblicket försitts. Det är i sådana situationer, och de äro
gunås de vanligaste, som man får gripa till halvmesyrer och
nödfallsutvägar. Såsom i detta fall. Högerledaren baron von Lumbecks
gifttungade maliser och hederlige Bonalts desperata resignation
markera den typiska situation, som med en karakteristisk läkarterm
kallas "hälsa med defekt". Med offret av personlig lycka (makan tar
livet av sig och en naturlig dotter skandaliserar hans heder), med
obotlig ensamhet, med sitt eget partis förakt och de politiska
motståndarnas triumferande sarkasmer, går Bonalt att fullgöra en
otacksam plikt mot sitt "räddade" fosterland. Det står isig, ödslig rymd
kring hans gärning, av författaren menad som ett politiskt storverk.
Siwertz har här med djup och allvar ställt ett politiskt problem
under debatt. En diktare behöver ju icke lösa politiska eller andra
spörsmål — det vore att begära för mycket — det räcker med att
han fördjupar problemen och framkallar diskussion. För sin
personliga övertygelse värvar han sällan proselyter bland en teaterpublik.
Med Tovaritch av franske Jaques Duval ger Komediteatern en
komedi, som egentligen är en tragedi. Den i alla avseenden ryska
handlingen tilldrar sig i Paris. Duval stannar helst i Frankrike.
Skådespelet är märkligt i mer än ett avseende och äger ett värde
långt under den skimrande ytan.
Ett landsflyktigt ryskt storfurstepar med gemyt och charme av
det tårknipande slaget har hamnat i Paris och flackar från hotell
till hotell. Ambulerandet dikteras av obetalda hotellräkningar och
ihängsen penningtorka. Men humöret är prima. Stor furstinnan, en
av tsarens många "kusiner", har ett hjärta av guld, men icke
omsätt-bart i francs-valuta, med öppna famnen mot all världen: skänker
sista styvern åt det hungrande folket och sista champanj ef laskan åt
en arbetslös vän. Landsflykten har öppnat hennes rika väsens vida
slussar. Till historien hör, att det utfattiga storherrskapet i själva
verket har en förmögenhet på 4 miljarder francs, som de en gång
fått av tsaren för något behjärtansvärt ändamål. Eftersom tsaren
är död och Ryssland i anarki, tycks bästa användningen av pengarna
vara att rädda sig själva från att svälta ihjäl. Men den
samvets-ömme storfursten är envis och drar en lättnadens suck först när han
genom en bolsjevikkommissarie fått donera hela den svindlande
summan till räddning av de ryska oljekällorna undan stormaktskapitalet
Denna historia är framför allt mycket bra sceniskt berättad.
Duval har gjort djupare psykologiska typstudier i Etienne och Fröken
(båda förut refererade i Tiden) men knappast mer underhållande.
Själv duktig regissör och teaterman har han först och främst gjort
ett spelbart teaterstycke.
Trots den ärliga avsikten blev Lysistrate på Dramaten ingen
fredsduva. Därtill var damen själv alltför mycket krigisk och alltför Ii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
