Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 107
genom sitt brott befriat samhället från en maniakalisk erotoman, en
slags sexuell kriminaldåre.
Mer innehåll, men också av kusligaste slag, hade Vasans följande
stycke, Hennes Majestät Modern, av Sidney Homard. Denne har
här funnit ett, om inte nytt, så föga utnyttjat dramatiskt ämne,
nämligen egoistiskt-patologiska sjukdoms former hos moderskärleken. En
skräckskildring av nästan strindbergsk intensitet och patos.
En blodfull kvinna, något över medelåldern, änka sedan många år
(man har på känn, att hon på något sätt har andel i mannens
tidiga död), störtar vid ridåns uppgång in i en passionerad
omfamning av sin äldste son, vilken just kommit hem från en längre
utlandsvistelse, på slutet kombinerad med bröllopsresa i sällskap med en
högtbildad, vetenskapligt anlagd "biolog-kvinna", vilken på
förolämpande sätt nonchaleras av Modern. Hennes Majestät Modern har
också en yngre son, förlovad med en tilldragande modern ung flicka,
vilken lika litet som svägerskan anar vad hon kommit in i. Hon
får erfara det alltför snart, då modern lyckas få pojken att slå
upp förlovningen för att kunna behålla honom för egen räkning.
Det är en moderskärlek med erotiska komplex och kriminaldårskapen
på lur. Den äldre, redan gifta sonen räddar sig i sista stund ur detta
moderskärlekens dårhus och den moraliska rättvisan blir någorlunda
tillgodogjord genom att barnaslukerskan får behålla endast ett offer.
Det patologiska modersfallet klarlägges med infernalisk saklighet
av den biologi-kunniga svärdottern: "Den sexualitet, som du gick
miste om i äktenskapet med din man, har brutit ut i ’kärleken’ till
dina söner." Därmed är styckets och huvudfigurens problem slutligt
tillrättalagt.
Svenska akademin blev anledning till Dramatens sista
höstprogram med den åtskilligt märkvärdiga titeln Anständighetens Vällust.
Det nu givna stycket är ett av Pirandellos minst kända, minst
spelade och uppskattade men inte dess mindre ett av hans mest
typiska. Historien om den filosofiske vagabonden, som åtar sig att
som "reservhäst" gifta sig med en dam blott över den tid hon
framföder ett utomäktenskapligt barn med en italiensk högaristokrat, är
som hittad och ger anledning till all den förbryllande sofistik, allt
det spekulativa filosoferande, våghalsiga bollande med sanna och
falska hedersbegrepp ete, som betecknar kvintessensen av
Pirandellos tjusigt säregna konst.
Tack vare en mer än kongenial, intuitivt känslig tolkning av
huvudrollen, ett spel, som framkallade den personligen närvarande
författarens högsta lovord, fick man här den hittills mest pålitliga
föreställningen, den mest autentiska idén om vad författaren verkligen
menat och avsett. leke bära med detta stycke utan med ungefär
hela sitt författarskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
