Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
EN REPLIK.
I Tiden, januari 1935, (s. 48 ff.) förekommer en anmälan av Ortega
y Gassets bok Massornas uppror, som knappast bör stå oemotsagd. Den
är nämligen i allra högsta gra;d ägnad att vilseleda läsaren beträffande
arten av detta arbete och dess intentioner.
Vad som kommer mig att protestera mot den är icke de subjektiva
Värdeomdömena, som anmälaren, Axel Strindberg, fäller. När han t. ex.
talar om den spanske filosofens »fatala ytlighet», har jag ingen lust atfj
tvista med honom hanom. Jag tror med rätt eller orätt art de flesta
tänkande (människor, som verkligen läst boken, skola vara överens med mig,
att ett sådant omdöme slår bakut och länder anmälaren till
självkarakteristik. Naturligtvis är det också anmälarens fulla rätt att krijtisera
boken. För egen del är jag ingalunda på alla punkter överens med den,
ehuru jag tycker, att den genomgående är tänkvärd och betydande. Men
varje kritik, som skall äga något som helst berättigande, måste vara
baserad på insikt om vad den kritiserade författaren verkligen vill och menar.
Det är denna insikt, som totalt saknas hr Axel Strindberg.
Först och främst bör kanske erinras om att Ortega — »den blide
filosofen», som anmälaren hånfullt kallar honom — är en av det moderna
Spaniens skapare, en av dem, som verksammast bidragit art lyfta ett land,
isiom under sekler legat i träldom och efterblivenhet. Det är omöjligt att
tänka bort honom och hans kamp mot klerikal och politisk reaktion ur
det unga Spaniens och den spanska revolutionens historia. Redan av
detta skäl är det ju en smula egendomligt att se honom betecknas som
en ärkereaktionär. För det andra är hans bok »massornas uppror» en
flammande stridsskrift mot fascismen. Den har också varit både det
fascistiska Italien och de fascistiska tendenserna i Spanien en nagel i
ögat. För det tredje misstar sig anmälaren på ett fatalt sätt, när han
tror att boken är ett inlägg till förmån för liberalismen. Den är ett
inlägg för tanke- och yttrandefrihet, för demokrati och mänsklighet, mot
våldsdiktatur och massdiktatur — det är en helt annan sak. Ortega ser
mycket väl, att liberalismen måste övervinnas. Men han är tillräckligt
mycket historiker för att begripa, att ett övervinnande av liberalismen
icke kan ske på annat sätt än art mian i nya former tar upp de värden
i liberalismen, som äro av bestående art, att liberalismen med andra ord
i det nya ’måste vara vad Hegel kallar »upphävd oeh bevarad». Man
övervinner icke liberalismen genom att rätt och slätt säga nej till den. Detta
är vad fascismen och bolsjevismen gjort, och det är därför som Ortega
betecknar dem som »falska morgongryningar». Eller som Ortega själv
uttrycker det (s. 89) »Det tider intet tvivel att det nittonde århundradets
liberalism måste övervinnas (kurs av mig). Men den fasciist, som
förklarar sig vara antiliberal, är just därför icke i stånd till det. Ty
antilibe-ral eller icke-liberal var människan redan före liberalismen... Livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
