Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Kritiken mot tredjemanslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritiken mot tredjemanslagcn 137
Nu är det givet, att olika grupper ha sina speciella intressen i fråga
om utformningen av en Iag av detta slag. Därom skola vi nu inte
tala. Men en allmän kritik synes vara, att regeringens förslag inte
skulle bli en effektiv Iag. De borgerliga partimotionerna instämma i
denna kritik. Nu bör givetvis en Iag vara i möjligaste mån
effektiv. Men envar begriper å andra sidan att
effektivitetskravet inte får drivas hur långt som helst. Det kan inte urgeras
så hårt, att andra mera eller lika viktiga intressen åsidosättas. Ett
exempel må belysa vad härmed åsyftas. Både professor Bergendal
och trettonmannakommissionen äro ense om att straffpåföljder inte
böra stadgas för "okomplicerat deltagande" i en kollektiv
stridsåtgärd. Det renodlade kravet på effektivitet borde ju eljest leda till
straff för varje deltagare i en förbjuden bojkott eller lockout eller
strejk. Men den konsekvensen avböja alltså de nämnda
utredningsmännen och ingen vill väl motsäga dem i denna punkt. De ha funnit
att det finns andra synpunkter att beakta än effektivitetens och att
lagstiftaren gör klokt i att inte slösa med straffpåföljderna.
Säkerligen ha de också sagt sig att man även ur effektivitetens synpunkt
inte bör lita för mycket till straff, när det gäller massrörelser.
Om sålunda detta stått klart för trettonmannakommissionen (det
vill säga dess arbetsutskott som författat betänkandet), så är det
därför inte säkert att dess förslag utgör den lämpligaste avvägningen
av påföljderna. Inte blott regeringen utan även lagrådet har funnit
kommissionen alltför frikostig med straff. Lagrådet instämmer
nämligen med regeringen däri att överträdelser av de särskilda förbuden
mot olika slag av stridsåtgärder icke böra medföra straff i något fall,
förrän domstolen konstaterat överträdelsen och nedlagt förbud mot
stridsåtgärden. Den motivering, som lagrådet härvid ger, förtjänar
att uppmärksammas: "En direkt kriminalisering av överträdelser av
lagens föreskrifter finner även lagrådet böra så långt ske kan
undvikas, icke blott med hänsyn till att det här gäller handlingar, som
hittills ansetts tillåtna, utan också särskilt därför att gränserna mellan
tillåtna och otillåtna handlingar på grund av omständigheter, som
sammanhänga med lagstiftningens egen natur, måste i lagen göras
synnerligen obestämda och för den på området oerfarne
svårbedöm-liga."
Regeringens förslag bygger alltså på den grundvalen att visserligen
skadestånd men ej straff stadgas som påföljd för otillåten
stridsåtgärd, företagen innan domstolen behandlat saken. Om kollektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
