Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Kritiken mot tredjemanslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Kritiken mot tredjemanslagen
stridsåtgärd anordnas eller fortsättes med trotsande av domstolens
förbud, ådömes även straff. Därvid ifrågakommer endast
bötesstraff, vilket emellertid vid insolvens förvandlas till fängelse enligt
gängse regler. Klart är att icke "okomplicerat deltagande" i kollektiv
stridsåtgärd medför straffpåföljd. Enligt lagförslaget straffas dels
den som "uppmanar eller eljest söker förmå annan att deltaga i
kollektiv stridsåtgärd", dels den eller de som av domstolen blivit
förelagda att avlysa en pågående kollektiv stridsåtgärd och underlåta
detta. Domstolen har dessutom möjlighet att såsom tvångsmedel
använda vitesföreläggande.
Trettonmannakommissionens förslag är i olika avseenden strängare.
Ovan har talats om dess föreskrifter angående straffpåföljd i vissa
fall även före utfärdandet av förbud, föreskrifter som även lagrådet
funnit vara för långtgående. Vidare straffas enligt dess förslag inte
blott den som uppmanat eller eljest sökt förmå annan att deltaga i
förbjuden kollektiv stridsåtgärd utan ytterligare en kategori: envar
som biträtt beslut om olovlig kollektiv stridsåtgärd. Denna
bestämmelse har i propositionen på goda grunder kritiserats. Den skulle
i vissa fall leda till att samtliga deltagare i en stridsåtgärd drabbades
av straff. Om t. ex. en förbjuden stridsåtgärd beslutats på ett
allmänt föreningsmöte med acklamation, så hade ju samtliga närvarande
"biträtt beslutet". De skulle vidare kunna straffas ej blott med böter
utan ock med fängelse. Hade sluten votering försiggått rörande
stridsåtgärden, skulle de okända, som röstat för den olovliga striden,
i princip vara ansvariga, medan de nej-röstande skulle vara fria. Då
bevisskyldigheten åligger åklagaren, bleve visserligen denna
bestämmelse föga effektiv. Men antag att bevisning om röstningen kunde
åvägabringas, skulle det verkligen vara en effektiv och lämplig metod
att åtala hundratals personer och döma dem till straff för dylik
medverkan till beslutet?
En jämförelse mellan kommissionens förslag och regeringens i nu
ifrågavarande del kan ur saklig synpunkt omöjligen utfalla på annat
sätt än att regerings förslaget är bättre avvägt. Den ökade effektivitet
hos kommissions förslaget, som skulle ligga däri att "biträdande av
beslut" medför straffpåföljd, är för talrika fall en ren illusion. Denna
regel är dessutom direkt olämplig genom att göra det till en uppgift
för åklagaren att forska i vad som förevarit under
föreningsscim-gianträden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
