Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Ragnar Casparsson: Rationaliseringen och fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjliga att uppnå endast för några få, skola stå till förfogande för
varje flitig och hushållsam arbetare."
Trots miljonernas arbetslöshet, trots den ekonomiska krisen, som
under åratal tvingat stora människomassor på Europas och Amerikas
kontinenter att leva i nöd och umbäranden, måste vi i dag bekräfta
lord Macaulays profetiska ord. Hans förutsägelser ha till punkt
och pricka slagit in. Det är ju överflödigt att i detta sammanhang
gå närmare in på saken. För varje människa, som någon gång vänt
bladen i en historisk läsebok, är det uppenbart att de breda lagrens
levnadsstandard höjts ofantligt under de sistförflutna hundra åren.
Under något mer än ett sekel har en revolution ägt rum. Denna
revolution har genomförts tack vare och med maskinernas hjälp.
Utan industrin vore Sverges folk den dag som är hänvisat till ett
liv i det yttersta armod. Ja, utan vår industri, således utan våra
tekniska arbetsmetoder, skulle Sverge knappast vara i stånd att
försörja mer än hälften av sin nuvarande befolkning. Vår
befolkning uppgick 1830 till 2,750,000. Det behöver icke tilläggas, att
t. o. m. de bäst situerade under 1800-talet icke kunde tillgodogöra
sig några av de bekvämligheter, som nu komma en ständigt växande
befolkningsandel tillgodo.
Bättre arbetsmetoder ha satt oss i stånd att försörja ett större
antal människor och att ge dem en försörjning och en utbildning,
som man tidigare icke vågade drömma om. För att en människa
på det primitiva jägarstadiet skulle kunna skaffa sig sin animala
bärgning behövde hon 2 till 3,000 tunnland jord. Nu kan man vid
en effektiv trädgårdsodling leva på ett tunnland, ja, t. o. m. på
mindre, vilket siffermässigt således betyder att människornas
försörjningsmöjligheter förbättrats i proportionen 1 : 3,000.
Vad vi i dag kalla för rationalisering betecknade den klassiska
nationalekonomins fader, engelsmannen Adam Smith, som arbetets
kooperation. Endast genom att flera samverkade för en
arbetsuppgift, så att envar utförde ett bestämt tempo, kunde man höja arbetets
avkastning. Smith berättar att man på hans tid, i mitten av 1700-
talet, icke kunde tillverka mer än 20 knappnålar per man och dag.
Knappnålar måste under sådana förhållanden ha varit en för de
breda massorna okänd lyxartikel. Genom samarbete och tekniska
hjälpmedel blevo 10 arbetare senare i stånd att tillverka 48,000 på
samma tid. Det vore intressant att veta, hur många knappnålar en
modern maskin producerar per dag i vår tid.
Karl Marx uppehöll sig också utförligt i sin bok Das Kapital
vid sådana problem, som i dag med ett modernt ord kallas
rationalisering. Han konstaterade att kapitalistens strävan städse gick
ut på att förstora sin vinst, sin profit. Om arbetarna genom
organisation och sammanhållning vore i stånd att åt sig säkerställa en
större andel av produktionsresultatet, så ökades antingen
arbetstakten eller också infördes en eller annan teknisk förbättring,
varigenom profiten kunde bibehållas vid sin förra nivå eller event.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
