Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Ragnar Casparsson: Rationaliseringen och fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterligare höjas. På samma sätt var det när arbetstiden förkortades
efter ingripande av det engelska parlamentet. När 10-timmarsdagen
infördes i vissa textilavdelningar i England 1847 rationaliserades
driften så, att produktionsresultatet icke blev mindre utan större
än förut. Från 1856—1862 ökades spolarnas antal i sidenväverierna
med nära 27 proc. Vävstolarna ökade med omkring 15,5 proc,
medan arbetarnas antal minskades med omkring 7 proc. Problemet
är således icke nytt ens ur synpunkten att arbetarna vid införandet
av nya maskiner löpa risken att bliva överflödiga i sina dittills
innehavda anställningar.
1863 förklarades i engelska parlamentet vid en diskussion om
hithörande frågor, att en arbetare tidigare kunde sköta två vävstolar
med hjälp, men att han nu tvingades att sköta 3 eller 4. Marx
anför vidare ett par detaljer, som kunna vara av intresse. På 1860-
talet fabricerade en vävare 26 buntar av en viss sorts tyg med 2
ångvävstolar på 60 timmar. Några år tidigare kunde han endast
väva 4 buntar på samma tid. År 1841 måste en vävare övervaka
75 spolar. 30 år senare, eller 1871, hade han uppsikt över icke
mindre än 350 spolar. Den enskilde arbetarens produktionsresultat
hade stegrats med ungefär 700 proc. på 30 år. Det kan tilläggas,
att en enda kvinna nu med hjälp av en maskin kan uträtta lika
mycket arbete som 300 spinnerskor på 1830-talet. Vore det riktigt,
att maskinerna i alla situationer betyda arbetslöshet för massor av
människor, så skulle resultatet naturligtvis vara att vi nu hade ett
mindre antal anställda inom textilindustrin än förr. Motsatsen är
fallet. Antalet textilarbetare är i vårt land större än någonsin under
gångna årtionden. Inom textil- och beklädnadsindustrin sysselsattes
år 1930 sammanlagt över 61,000 personer. Det behöver väl icke
särskilt påpekas, att textilarbetarna, trots att de räknas bland de
lägst avlönade, i avlöningshänseende befinna sig i en mycket
förmånligare position än hemvävarna för 100 år sedan.
Ordet rationalisering har kommit allmänt i bruk först efter kriget.
Det är också under de senaste 10 à 15 åren, som mera målmedvetna
ansträngningar förekommit i avsikt att förbättra den maskinella
utrustningen. Rationaliseringsivern gör sig gällande i alla länder,
naturligtvis med växlande framgång. Det bör i detta sammanhang
observeras att rationaliseringsprocessen pågår med samma intensitet
i Sovjet-Ryssland som i det kapitalistiska Amerika eller i någon
av de europeiska industristaterna. 5-årsplanerna i Ryssland äro ju
icke annat än statligt organiserade försök att nyttiggöra
produktionsmedlen, d. v. s. att ur de förhandenvarande betingelserna utvinna
ett så rikt produktionsresultet som möjligt.
Ur samhälleliga och ekonomiska synpunkter kan man naturligtvis
icke vända sig emot arbetets effektivisering genom införande av
arbetsbesparande maskiner. Produktiviteten har också under de sist
förflutna årtiondena stegrats i en tidigare icke anad omfattning.
Framställningen av järn uppges nu kräva endast 1/10-del av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
