Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Litteratur - André Gide: Pages de Journal - Birger Beckman: Det nya Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Litteratur
ha samma chance, art ingen har något försprång framfor den andre. På
tal om hitlerismen tar han till orda mot dem som vilja försvara de
nazistiska våldsdåden med art »det var likadant i Ryssland». Varför
fördömer han då terrorismen på ena hållet samtidigt som han gillar den
på det andra? Därför art den tyska terrorismen innebär ett bakslag,
ett försök art vrida utvecklingen tillhaka till »det mest beklagliga, det
mest avskyvärda förflutna», medan de kraftåtgärder som varit
nödvändiga för uppbyggandet av den nya ryska staten förblekna inför de
framtidslöften som nu hålla på art uppfyllas.
Gides s. k. omvändelse har givetvis i hög grad sysselsatt sinnena i
Frankrike. Själv vill han inte höra talas om någon omvändelse.
»Kommunist, till hjärta och sinne, har jag alltid vardt, till och mled såsom
kristen.» Den franske kritikern Thibaudet, som i Gides nya inställning
visserligen ser en naturlig utveckling, säger sig ha svårt art förstå detta
yttrande, vilket dock förefaller följdriktigt om man närmare tagit del av
Gides utläggning av förhållandet kristendom—kommunism. Gide påpekar
nämligen art kristendomen visserligen från början hyllat kommunismens
läror — och hade den fortsatt med det skulle kommunismen varit
överflödig — men sedan har kyrkan kompromissat med kapitalismen åt
vilken den lämnat denna världens goda medan de fattiga fått nöja sig
med hoppet om »belöning» i ett kommande liv — vilket inte hindrar
att de rika köpa sig tillträde till paradiset genom billiga allmosor!
Sedan kyrkan sålunda svikit sin uppgift kan enligt Gide endast ateismen
skapa fred i världen.
Gide anser att hans sympatier för Sovjet blott kunna förvåna dem
av hans läsare som ej känna honom. »Alla mina böcker vittna om den
motvilja jag har mot all egendom.» Men han betonar upprepade gånger
art kommunismen ej kan undvara individualismen. Och han kan icke
uppgiva sin egen individualism. Han har kvar sin aristokratiska
motvilja mot art enrollera sig. Den framskymtar tydligt i de brev till olika
kommunistiska organisationer där han hävdar sin självständighet med
förklaringen att han bäst gagnar den allmänna saken genom art fritt
skriva vad han har art skriva utan art binda sig vid något utstakat pror
gram. Så förblir han trots allt sig själv trogen och försvarar sin post som
väktaren i tornet. »Jag håller icke på art det skall vara ett elfenbenstorn,
men jag är ingenting vard om jag lämnar det.»
Börje Schlyter.
Birger Beckman: Det nya Italien. Tiden. 111. 302 sid. 8:50 kr.
Det hör till diktaturernas kännemärken, att de ängsligt söka dölja vad
som faktiskt sker innanför gränserna. Statistiska uppgifter tillrättaläggas
ofta, vilket inte behöver innebära, att statistiken göres oriktig men väl
svår-igenomskådlig. Det kräves ingående studium för art den erhållna bilden
skall bli riktig. Det är därför alltid välkommet, då en person med
någorlunda ingående kännedom om ett sådant land framlägger sina synr
punkter. Det gäller kanske i något mindre grad om Italien än om andra
diktatoriskt styrda länder, ty Mussolini vakar ijnte fullt så ängsligt över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
