Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Gustaf Alegård: Tankar i befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Gustaf Ålegård
övermättad lösning plötsligt får denna att avsätta massor av kristaller
(=» bidrag till den befolkningspolitiska diskussionen). Myrdals bok
är glänsande skriven, utformningen är skickligt och spirituellt gjord,
och den utgör ett synnerligen värdefullt och lärorikt bidrag till vår
befolkningspolitiska litteratur. Men allt detta kan likväl omöjligt
förklara den verkan boken åstadkommit. Nej, orsaken till de
häftiga följder arbetet åstadkommit måste ligga i det politiska program
det företräder, i de åtgärder, som rekommenderas för att hejda
nativitetsminskningen. Myrdals bok har med andra ord karaktären
av en politisk kampsignal. En del ha med glädje i boken sett ett
vapen för sida idéer, andra ha med förargelse sett på dess
"kommunistiska eller socialistiska" tendenser. Att vi voro på väg mot
folkminskning visste nog de flesta förut, att vi borde söka höja
nativiteten tycktes också alla vara överens om, men när det gällde
medlen härför, var det slut på enigheten. Det gällde då för alla
parter att med uppblåsande av skräcken för avfolkning försöka
övertyga folk om nödvändigheten av de åtgärder, som just de
förordade. Trots att, som vi nyss nämnde, de allra flesta måste ha
varit medvetna om vart vi i befolkningshänseende voro på väg, är
det egendomligt att se, vilka förskräckt förvånade ansikten man på
flera håll satte upp. Detta visar att den lugna, upplysande tonen i
ett meddelande icke har någon större genomträngningsförmåga. Det
måste kraftigare och skrälligare toner till för att menigheten skall
lystra.
Den ovan omnämnda politiseringen av debatten är enligt min
mening synnerligen olycklig. Politik måste naturligtvis följa med
en positiv inställning till befolkningsfrågan, men det skall vara ren
befolkningspolitik, ej partipolitik. Som bekant är det sällan till
båtnad för en sak att partierna idka sin dragkamp om den, och i
en så ömtålig fråga som den rörande vår nativitet är det särskilt
olyckligt. Spörsmålet borde i lugn och ro ha fått utredas av en
så vitt möjligt opolitisk kommitté av sakkunniga, som kunnat belysa
frågan med den tillbörliga kylan och oberördheten. Man kan
naturligtvis invända att detta är en utopi, som ej går att förverkliga,
ty i alla tider har väl befolkningspolitik varit influerad av
partipolitik, och i vårt land ha ju de radikala och de konservativa
tänkesätten härvidlag skarpt skurit sig mot varandra. Men man kan ju
alltid söka komma idealet så nära som möjligt, och vad det framför
allt gäller är att låta vetenskapen först säga sitt ord, så att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
