Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Gustaf Alegård: Tankar i befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
Tankar i befolkningsfrågan 251
vet vad man talar om. Som det nu är, har man ett inryck av att
känslotänkande och obestyrkta påståenden få göra sig alltför breda.
Ingen rök utan eld. Det myckna talet om avfolkning är
naturligtvis intet tomt prat — numera. Att vår folkmängd inom kort
kommer att minskas torde väl vara ett nästan ofrånkomligt faktum.
Ungefär från mitten av 1920-talet har vår befolkning upphört att
kunna reproducera sig själv. Men man kan ju se med olika ögon
på denna företeelse och det kan ju vara onödigt att anslå de allra
mest pessimistiska strängarna. Prof. Sven Wicksell har påvisat, att
i Sverge fruktsamhetens otillräcklighet för släktets reproduktion till
stor del beror av den låga äktenskaps frekvensen. Hans beräkningar
visa, att, med en i och för sig alis icke orimlig höjning av denna,
den nuvarande äktenskapliga fruktsamheten är mer än tillräcklig.
Visserligen kan det möjligen ha sina svårigheter att åstadkomma
denna höjning av äktenskaps frekvensen, men kanske skulle i en
framtid, t. ex. just på grund av födelsekontrollens allmänna utbredning,
äktenskap komma att ingås i större antal och vid tidigare ålder än
vad nu är fallet. Prof. Wicksell har vidare påpekat, att om vi hade
samma giftermåls frekvens som Frankrike så skulle den nuvarande
fruktsamheten vara tillräcklig för att uppehålla vår
reproduktionskraft.
I den nu pågående diskussionen rörande våra
befolkningsförhållanden har man mycket litet gjort jämförelser med andra länder, och
dock borde sådana jämförelser vara av ett stort intresse för ett rätt
bedömande av situationen. Det enda som ideligen omtalats är att
vi ha världens lägsta födelsetal, ett påstående som vi kunnat göra
ända sedan 1923. Om vi se på siffrorna för t. ex. år 1932, så
förete dessa en provkarta på de mest skilda nativitetsförhållanden,
och skillnaden mellan maximum och minimum är mycket stor. Från
den lägsta siffran, Sverges 14,5 °/00, är steget långt till exempelvis
Bulgariens 31,3 eller Polens 32,5, för att inte tala om Rumäniens
35,9 °/00 (Ryssland hade 43,9 °/00 år 1928!) om vi nu endast hålla
oss inom Europa. Men avundas vi dessa länder deras nativitet?
Knappast. Se vi på Sverges närmaste "olyckskamrater", så var
Tyskland mycket tätt efter oss år 1932 med endast 15,1 °/00,
varefter kommo Österrike med 15,2 samt England och Wales med 15,3.
Tysklands födelsetal följande år, 1933, hade sjunkit till 14,7 och
Sverges till 13,7, varav framgår att vårt lands nativitet minskats
betydligt hastigare än Tysklands. Det kan ju alltid vara en tröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
