Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - Sigfrid Hansson: Lagstiftning om arbetsavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Sigfrid Hansson
emellertid lagstiftningen på denna uppgift, så torde den nödgas göra det i
ungefärligen den allmänna form, som de sakkunniga föreslagit, och då har
man ingenting annat att lita till än en successiv utveckling av praxis för att
så småningom erhålla ett mera bestämt innehåll i de olika grupperna."
Direktör Söderlund hyser därför starka betänkligheter mot att
giva bestämmelserna om uppsägningstid, semester o. s. v. tvingande
karaktär. En tvingande bestämmelse, vars grund är så pass löslig
som här skulle bli fallet måste nämligen bereda stora svårigheter i
tillämpningen, säger han och förordar i stället bestämmelser av
dispositiv natur. Men vare sig man väljer det ena eller det andra, så
måste man enligt hans mening tillse att bestämmelserna icke alltför
mycket avvika från rådande praxis.
Även den andre arbetsgivarrepresentanten i kommittén, direktör
Iwar Sjögren, har uttalat att "varje försök till uppdelning av
arbetstagare på grupper är naturligtvis förenat med de största
svårigheter", men han har biträtt förslaget om kategoriklyvning, ehuru han
"är fullt medveten om de svårigheter som lagens tillämpning komma
att bereda särskilt i början, innan praxis hunnit utformas".
Det är emellertid icke bära de praktiska och tekniska
svårigheterna, som måste göra en betänksam mot den föreslagna
kategoriklyvningen. Det finns också all anledning att opponera sig ur rent
principiell synpunkt. leke kan det väl vara överensstämmande med
grunderna för vår sociallagstiftning att fastställa olika förmåner för
olika slag av arbetstagare? Det är visserligen sant att arbetstagarna
i vårt land liksom i andra länder i verkligheten äro uppdelade i olika
sociala klasser, varvid arbetets art men även gamla nedärvda
föreställningar, för att icke säga fördomar, spelat en avgörande roli. Man
får naturligtvis också gå ut ifrån att en sådan uppdelning kommer
att äga bestånd lång tid framåt. Men detta förhållande bör
ingalunda få tillmätas en sådan betydelse, att det fastslås såsom
rättesnöre i en social skyddslagstiftning. Om detta sker får ju nämligen
lagstiftningen en stark karaktär av privilegielagstiftning.
Det är också såväl med hänsyn till praktiska som principiella skäl
som jag reserverat mig mot den föreslagna kategoriklyvningen. I
min reservation har jag framhållit, att det visat sig vara omöjligt
att företaga en gruppindelning efter någotsånär rättvisa och
oklanderliga grunder. Kommitténs betänkande lämnar mycket övrigt att
önska i detta hänseende. Någon säker vägledning ifråga om hur
grupperingen av arbetstagarna bör ske giver det icke. Man får rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
