Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - Lars Madsen: Norskt-finskt-danskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Lars Madsen
Några av de yngre danska författarna förtjäna också att
framhållas. Dessutom kan läsaren kanske få något ut av en jämförelse
med dem av Norges yngsta, som vi ovan vidrört.
Leek Fischers roman för i år heter "Det maa gerne bliva mandag".
Med levande medkänsla och en utomordentlig realism berättar han,
hur en redan förut hårt pressad hantverkarfamilj reagerar inför
hotet av ökad arbetslöshet. Fischer kan vad han skriver om, alla
tusen detaljerna i vardagslivet äro omisskännligt äkta, familjens
medlemmar skildras så riktigt, så man tycker man känner dem. Fischer
har en träffsäker vardagspraktisk psykologi. Men boken är trist,
medvetet pessimistisk. Utan formulerad tendens slutar Fischer sin
berättelse. Framtidslöst, hopplöst ter sig det verklighetsavsnitt han
ger oss.
En annan pessimistisk roman är den svenskfödde Nils Nilssons
"Flugten", som handlar om en mans flykt undan sin livsångest,
undan sitt ansvar, in i dryckenskapen. Kanske är själsprocessen ej
alltid så skickligt klarlagd, som ämnet skulle kräva, detta uppväges
dock av att författaren har levt sig in i det ämne han behandlar, han
har något att säga. Men det är disharmonin och tröstlösheten, som
även han för till torgs.
Tristessens klimax nås dock i Erling Kristensens "Drejers
Hotell". Från betjäningens synpunkt få vi se ett större hotell. Den
kalla, hårda kampen för brödet, det erotiska utpressningssystemet,
lögnen och kryperiet belysas inifrån. I ett dramatiskt spunnet
händelseförlopp bevittna vi hur hela hotellet är på glid mot ruinen.
Upp-lösningen börjar och råttorna lämna det sjunkande skeppet.
Råtthålsstämning är ordet för det hela, och Hotellet växer fram till en
symbol för stora människomassors kollektiva tröstlöshet.
Jämförd med norrmännens yngsta lyser ju dessa ungas pessimism
klart i ögonen. Förhållandet har väl sin förklaring, kanske den att
Kristensen och Fischer båda äro sociala diktare, som ta de
samhälleliga problemen betydligt allvarligare än sina norska kolleger.
Dessas intressen i den vägen, bruka sällan skam till sägandes sträcka
sig längre än till någon slags snobbkommunism. Danskarnas fräna
realism är ytterst en reaktion mot den fadda borgerlighetens roman.
Men de hålla på att bli enspåriga, de upprepa sig som vore tristessen
till för tristessens egen skull. Denna tendens inskränker sig ej bära
till de sociala diktarna utan förefaller allmänt modern i
nutidslitteraturens Danmark. Är det efterkrigsårens mentalitet som ännu går
och spökar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
