Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater
351
gesällens sick-sack-vandring i fyra rafsiga akt-kliv till
socialministerposten i detta teater-rike är inte längre underbart alis. Andra
gesäller i verkliga livet omkring oss ha nått längre: till diktatorer och
riksledare. "Karriär" blev alltså trots reklamskylten ett kraftigt steg
bakåt i den konstnärliga karriär Vasateaterns repertoar tidigare
företett.
Men man tog skadan igen med Tolstojs Fed ja, f. d. Levande
Liket. Fed ja är en man på glid mot förintelsen, den andliga och
lekamliga. Typen är så genuint rysk, att sympatin på våra breddgrader
blir mer litterär än personligt känd. Man besväras inte av trassliga
intrigtrådar här: Fedja har genom sin asociala läggning och genom
ihärdigt alkoholmissbruk gjort sig omöjlig som äkta man och yrkar
själv intensivt på skilsmässa. Men han föddes i en värld och tid,
då skilsmässa var något oerhört, något ogenomförbart. Man måste
arrangera trohetsbrott som skilsmässoorsak men, då dessförinnan ett
försök att utge sig som död uppdagats, är Fedja färdig. Hans
döds-hetsade nerver ha fått nådestöten: han tar livet av sig för att rädda
sin f. d. och dock icke f. d. hustrus nya lycka vid en annan mans sida.
Detta är tragedin om en högtstående och fintkännande mans
undergång både på grund av svaghet och storhet. Han mals till mos
av samhällsmaskineriet. Grottekvarn och jaggernaut i ny miljö.
Hans moraliska känslighet i förening med kroppslig depravation
driver honom i döden. Ett typiskt tolstoj motiv, kopierat halvt om halvt
på författarens eget öde. Hans privatäktenskapliga besvär voro
koncentrerade till en enda evinnerlig slitning mellan sällskapliga plikter
och personliga integritetskrav. Det självupplevda och personligt
kända i denna själsbikt har gett Fedjafiguren dess ångestknipande,
strupsnörande suggestiva kraft, dess stränga allmängiltighet. Den
moderna människan 50 år senare känner här igen sig själv. Det
upprivna, söndertrasade, schizofrena, är alltjämt en levande,
skräckinjagande verklighet. Även om vi annars kommit ett gott stycke bortom
den blod- och färglösa drömtypen av Fedjas kaliber.
Fedja är den skolexemplariska st järnrollen och det finns ju
alltjämt möjligheter för en skicklig skådespelare att avvinna figuren nya,
förut ouppmärksammade drag. Ur denna synpunkt blev uppförandet
nu ett av de starkaste, mest givande under teateråret.
Henrik IV. (Dramaten) tillhör det allra yppersta Shakespeares
geni skapat. Vilket säger mycket. Intet av hans 36 skådespel har
sundare, ljusare, mer livsbejakande, nästan livsberusande, rytm, större
glans och festivitas, intensivare dramatiskt liv. Det är mästerverket
från hans heroiska glanstid, topp-prestationen före livsglädjens
sammanbrott i tragedierna.
Skådespelet vimlar av genialt utformade karaktärstyper och
sceniska praktroller: renässans- och feodal-urtypen Hetsporr —
det ligger sporrklirr i själva det koleriska namnet — en anglosach-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
