Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - Litteratur - Lars Levander: Fattigt folk och tiggare - Aksel Sandemose: Dödens agenter. Rustningsiindustriens internasjonale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
357
skulle i första hand ha mat, barn och åldringar fingo endast om det blev
något öven Dr Levander anser det troligt att man ej sällan gjorde*
sig av med de tärande medlemmarna av hushållet. Därom finns det
många vittnesbörd från olika delar av landet: man tog helt enkelt livet
av ’de gamla, störtade dem utför bergstup eller klubbade ihjäl dem, och
det hände ofta att mödrarna »lågo ihjäl» barn som de i alla fall inte
kunde mätta. De franska böndernas huvudsakliga metoder att undkomma
förtvivlan i nödtider — flykt från gården, uppror — ha få
motsvarigheter i vårt land. De svenska bönderna förlorade sig hellre i
drömme-rier, tröstade sig med lyriskt färgade spekulationer om! dolda skatter,
rikedomar som kommo ramlande från skyn. Eller också satte de in en
bister humor till värn mot nöden, som gubben när lillflickan klagade
att det drog kallt på henne mellan väggstockarna: det tätnar nog när det
blir mörkt!
Hur man försökte få bort eländet genom att förbjuda det, hur man,
när detta inte ville lyckas, reglerade tiggeriet genom ett uppdelande av
skyldigheten att ge kost och logi ute i byarna — den första blygsamma
fattigvården — förtäljes i ett intressant kapitel, och ett annat skildrar
motsättningen mellan katolsk och protestantisk fattigvård.
»Fattigt folk och tiggare» är, som dessa antydningar töra ha visat,
ofta en ohygglig lektyr. Mörkret var stort på samhällsdjupet i forna’
tider, livet måtte ha varit svårt art leva för de arma, även om de inte;
visste om ett stort bättre liv än de levde. Beklämd och gripen läser
man om den långa kampen mot hunger och prövningar av skiftande slag;
man undkommer heller inte beundran vid att så starkt och med så många
vittnesbörd få erfara hur mycket detta folk förmådde, hur segt det
stred mot förtvivlan, Det är bottenlöst eländigt och det är heroiskt.
Sammantagen ger framställningen ett perspektiv på den sociala utveckl
lingen, som det kan vara nyttigt att skåda, och om man också inte är
benägen för lättfången tidskritik jämte ty åtföljande forntidsglorifiering
av märket »förr i världen fick man minsann lara sig veta hut», så
förtär man i alla fall sin middagsföda med nästan kristlig tacksamhet efter
att ha lagt dr Levanders bok på hjärtat.
Ett ord till sist om framställningen. En mängd källor ha kommit till
användning. Kompilationen är mycket skickligt gjord, förf. har
avsiktligt underlåtit att själv tolka, peka och orda där citaten själva äro
tillräckligt talande. Denna återhållsamhet ger läsaren sympati och
förtroende för förf. och tillika relief åt den stillsamma ironi som någon gång
kommer till uttryck, t. ex. i följande reflexion efter en passus om
trålarnas behandling: »allt detta tyder ju på en rättslöshet, som väl
äve/t i vår tid måste te sig skrämmande».
H. Bd.
Aksel Sandemose: Dödens agenter. Rustningsindustriens interaasjonale.
Tiden Norsk Forlag. 111. Kr. 2:50.
Det tjänar ingenting till att bekämpa krigsindustrin men lämna det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
