Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Karl Fredriksson: Måste svensk liberalism vara konservativ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försöka lösa kapitalismens gordiska knut med diktaturens
Alexanderhugg. Diktaturerna bli själva bundna av nödtvånget att ständigt hålla
sina motståndare i schack. Detta berövar dem ofta möjligheten att
anlita de vägar och medel som skulle synas dem bäst, om de kunde
handla i kraft av folkets fritt givna fullmakt och förtroende.
Socialismens mål är ytterst icke socialisering. Målet är ett större mått av
mänsklig frihet. Att söka genomföra detta mål på diktaturens, det
kvalificerade tvångets väg, är ett så äventyrligt företag, att man för
att inlåta sig på det antingen skall ha glömt socialismens egentliga
mål, eller också vara så trängd av omständigheternas makt att det
icke längre är fråga om ett fritt val.
Här kanske man invänder: är icke socialismen över huvud taget,
även om den genomföres med folkets fria vilja, ett steg mot större
tvång än vad nuvarande system innebär?
Och så är man åter vid en punkt, där det åtminstone för
socialismens vidkommande är önskligt att mera energiskt påvisa en vanlig
förväxling av verklighet och sken. Det kapitalistiska systemet bygger
på en principiell grund som kallas den ekonomiska liberalismen,
d. v. s. den ekonomiska friheten. Tankegången är, att — frånsett
den inskränkning som ålägges av hänsyn till samhällets yttre säkerhet
och en viss nödvändig rättsordning — det skall stå den enskilde fritt
att i ekonomiska ting handla och vandla efter eget gottfinnande och
att detta skall automatiskt leda till ett bästa möjliga resultat för
människorna i gemen och för samhället i dess helhet och sålunda skapa
på en gång största möjliga allmänt välstånd och största möjliga frihet
för de enskilda människorna.
Har den ekonomiska liberalismen härvidlag givit eller är den
mäktig att för framtiden ge det mesta som kan tänkas uppnåeligt både
av allmän frihet och allmänt välstånd? Socialismen bestrider att så
är fallet. Den ekonomiska liberalismen har givit ett stort mått av
välstånd, förmodligen större än något annat system skulle ha
förmått frambringa under motsvarande tid. Men det har brustit i två
väsentliga punkter. Välståndet har fått en fördelning, som icke
uteslutit att massor av människor fått lida nöd, och välståndet har
knappast för människorna i några kretsar erbjudit den befrielse från
ekonomiska framtidsbekymmer, den trygghet för den materiella
existensen, som hör till frihetens icke oväsentliga förutsättningar. (Vill man
gå in på filosofiska spekulationer kan det givetvis bestridas, att
materiell trygghet hör till frihetens förutsättningar. Men i så fall kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
