Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Karl Fredriksson: Måste svensk liberalism vara konservativ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ju lika gärna på en gång bestrida värdet av ekonomiskt
framåtskridande, eller begreppet framåtskridande över huvud taget, och då
kommer man helt utom ramen för vad som här närmast gäller att
belysa. Diskussionen här förutsätter, att värdet av allmän frihet
och allmänt materiellt välstånd betraktas som självklart.) Påståendet
att det kapitalistiska systemets välstånd icke för några kretsar
erbjuder materiell trygghet låter nog i mångas öron barockt. Det skall
också närmare motiveras.
Man erkänner och förstår lätt, åtminstone på socialistiskt håll, att
lönearbetarna inom vida områden av näringslivet leva under
ekonomisk otrygghet, att de sällan kunna påräkna säker utkomst ens under
goda tider, än mindre under tider av ekonomisk depression.
Arbetslösheten är ett hot som aldrig lämnar lönearbetaren riktigt klar
horisont. För den arbetare, som kommer upp i medelåldern, skärpes
hotet till en risk att vid minskad arbetstillgång bli varaktigt sysslolös
långt innan arbetsförmågan tryter. (Tryggheten för ålderdomen är
ett kapitel som här kan lämnas åsido.) Och i tidigare åldrar kan det
under långa tider för många te sig tvivelaktigt huruvida det någonsin
skall bli plats för dem i den reguljära produktionen. Under dessa
förhållanden äger arbetaren icke den trygghet som är en betingelse
för fullvärdig frihet.
Men äger arbetsgivaren eller företagaren eller ens rentieren
denna trygghet ? Ingalunda! Och det är kanhända icke utan betydelse för
vår agitation och vår argumentering, att vi icke minst inom våra egna
led undanröja missuppfattningar på denna punkt. Vi föreställa oss
gärna, och framhålla likaledes i vår agitation, att den kapitalistiske
företagaren i sitt ekonomiska handlande drives så gott som
uteslutande av vinstintresse eller, med ett fulare ord, av profitbegär.
Det äger sin riktighet, att hans handlande i regel bestämmes också
av vinstintresse. Men detta säger icke tillräckligt, och det
undanskymmer något för vår kunskap om det kapitalistiska systemet
ganska betydelsefullt, nämligen det faktum, att den kapitalistiske
företagaren, därest han vill hålla sig uppe och icke gå under, tvingas av
sitt eget system att bete sig i stort sett på det sätt han gör, även om
han vore helt och hållet fri från personligt vinningsbegär. Den som
tvivlar på riktigheten i denna sats rekommenderas att göra ett
näraliggande tankeexperiment, nämligen hur det skulle avlöpa, för den
händelse kapitalisten-företagaren i vissa stycken, där han i regel blir
föremål för arbetarsidans livligaste ogillande, bjöde till att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
