Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Karl Fredriksson: Måste svensk liberalism vara konservativ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetarna till lags. Till exempel i fråga om rationaliseringen och i fråga
om lönerna. Antag att en hedersprick till företagare beslutar sig för
att betala avsevärt högre löner än andra företagare i branschen, som
äro hans konkurrenter. De högre lönerna måste betyda ökade
framställningskostnader. (Såvida han inte kan uppväga det med
rationalisering, men då hoppar han ju direkt på vad han ville undvika,
nämligen arbetarnas ogillande!) De ökade lönerna betyda ökad svårighet
att hålla lika låga priser som konkurrenterna, vilka betala lägre löner
och därmed ha lägre framställningskostnad. Försöker han ta igen de
högre lönerna med ett högre varupris, blir följden att folk köper
konkurrenternas billigare varor och att hans egna varor icke vinna
avsättning, med resultat att hans företag måste stoppa och arbetarna
bli arbetslösa. Vilket betyder, att de högre lönerna, som för den
hygglige företagarens arbetare syntes vara en förmån, förvandlas till
något som från deras synpunkt är ett värre ont än låga löner,
nämligen arbetslöshet. Man kan väl till detta resonemang genmäla, att
den snälle företagaren kan uppväga de högre lönerna genom att
minska sin egen företagarvinst. Och detta må vara hänt. Men här
kommer ett annat dilemma, som även om det inte är så påtagligt, likväl
i vissa situationer kan få stor betydelse även för arbetarnas öde. Och
det är, att om en åtstramad marknad eller en exceptionellt hård
konkurrens tvingar till moderniseringar som kräva betydande insatser av
nytt kapital, så kan det hända, att den snälle företagaren, som av
generositet mot arbetarna underlåtit att öka sitt eget kapital, icke
disponerar det för modernisering nödvändiga kapitalet, att han tvingas
driva sitt företag med mindre effektiva produktionsmedel, och att
han då i stället på denna grund blir utslagen ur konkurrensen. Med
för arbetarna samma påföljd som förut, nämligen att de bli
arbetslösa. Och med sistnämnda exempel belyses egentligen också det andra
fall, då vi skulle låta en kapitalistisk företagare försöka undgå
arbetarnas ovilja, nämligen i fråga om rationalisering. Antag att
arbetsgivaren av hänsyn till sina arbetare undviker att skaffa sig effektivare
teknisk utrustning, som gör produktionen billigare men gör en del
arbetare överflödiga. Konkurrenterna rationalisera och producera
billigare. Den hänsynsfulle arbetsgivaren kan med sin mindre
effektiva utrustning icke producera lika billigt. Återigen med påföljd att
han blir utslagen av konkurrenterna och tvingas att stoppa sin
verksamhet. Hans ögonskenligt prisvärda strävan att icke rationalisera,
utan behålla alla arbetarna, har sålunda utmynnat i ett för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
