Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Karl Fredriksson: Måste svensk liberalism vara konservativ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinstmarginal, kan företagaren inom denna marginal ge sina arbetare
högre löner. Men, och här komma vi åter till det förut påpekade
förhållande, som tillika konstituerar det kapitalistiska systemets
nyckelproblem och avgörande svaghet, om den enskilde företagaren söker
höja arbetarnas lön utan garanti för att konkurrenterna på
marknaden göra detsamma, löper han, som förut närmare angivits, risker av
den art att de kunna äventyra företagarens och hans arbetares
existens. Om alltså företagaren icke för stundens vinning drives
att pressa vinster ur sitt företag, så drives han därtill av omsorg för
dess framtida utveckling och soliditet. Summan av dessa strävanden
från alla enskilda kapitalistiska företagare blir emellertid att
företagens produktionskapacitet utvecklas i hastigare täkt än de
löneanställdas och arbetarnas löner ökas. De breda massorna av
konsumenter få icke köpmöjligheter i samma takt som svarar mot de
färdigställda varornas mängd och det pris, som varit utgångspunkten för
att kalkylen skulle gå ihop. Det hjälper inte, hur mycket den
ekonomiska liberalismens doktrinvårdare sätta sina världsrykten i pant på
att någon sådan motsättning mellan produktionsförmåga och köpkraft
icke existerar utan är en synvilla. Verkligheten svarar med större
auktoritet, att motsättningen existerar och att den till en tid
ackumulerade spänningen mellan faktisk produktionsförmåga och för litet
efterfrågan slutligen får sin urladdning i form av ekonomisk kris.
Och då denna urladdning är stark nog skaka sönder även de
mänskligt sett mäktigaste ekonomiska byggnader, är därmed klarlagt, att
kapitalismens system icke ens för kapitalisternas eget vidkommande
skapar den ekonomiska trygghet som är betingelse för en fullgod
frihet. Och man behöver inte nödvändigt gå till kriserna för att
konstatera detta. Också under "normala tider" få även kapitalister och
företagare pröva sin beskärda del av det kapitalistiska
produktionssystemets notoriska opålitlighet. Eller är det någon som inte hört
hur riskabelt det är att starta en affär?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
