Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 419
böra de få stiga under goda år, då bärkraften är större. Underligt
nog synes man på många håll hysa en rakt motsatt uppfattning,
men skälen äro uppenbarligen endast att det av praktiska skäl är
lättare att genomdriva en skattesänkning då, eftersom amorteringar
o. d. ting för många framstå såsom möjliga att eftersätta. Allra
underligast är att denna lara predikas av just dem, som under
krisen mest varnat mot skuldsättningen och städse framhållit
finansernas bristande sundhet.
OM NU EMELLERTID en skattesänkning skulle anses böra
komma i fråga, även med risk av större höjning under eventuellt
kommande dåliga tider, kommer nästa fråga: vilka skatter böra i
första hand sänkas? Där man i första hand tar som sin uppgift
att tala för kapitalägarnas ooh de stora inkomsttagarnas intressen
råder ingen tvekan om att skatterna på de rika först böra lättas.
De som mera se till de mångas intressen, hysa en annan mening
och anse, att först och främst böra sådana skatter, som drabba även
de fattiga, lättas. Vi ansluta oss utan tvekan till denna sista
uppfattning. Dels ha de mindre inkomsttagarna sämst förmåga att
bära skatt och dels synes ur allmänna ekonomiska synpunkter en
topphuggning av de mycket stora inkomsterna och förmögenheterna
böra ske tämligen oberoende av statens aktuella inkomstbehov.
Naturligtvis vill var och en enskild inkomsttagare helst komma
undan så billigt som möjligt. Det är mänskligt och förklarligt. Så
alldeles säkert är det dock inte, att det ur hela samhällets synpunkt
också är det bästa. I alltjämt viss utsträckning skötes sparandet
av de stora inkomsttagarna. Ju mindre, som går åt för skatt, ju
större belopp bör kunna sparas. Men det räcker inte med sparande,
ifall näringslivet skall gå framåt. Det kräves också, att
sparmedlen komma till användning, att det bildas kapital. Det följer
näppeligen automatiskt, att allt som sparas också blir kapital. Starka
skäl tala för att under den sista högkonjunkturen allt för stor del
av nationalinkomsten gick till sparande och en för liten till
konsumtion. Det kan ju nämligen inte vara någon mening i att bygga
flera och större fabriker, göra nya anläggningar för produktion av
konsumtionsvaror, ifall de redan befintliga icke ha full
sysselsättning. Med andra ord bör konsumtionen gå före och visa vägen.
Stiger efterfrågan, ökas också behovet av nya fabriker och
sparmedlen kunna komma till användning för kapitalbildning. Men om
konsumtionen icke stiger, efterfrågan icke ökas, uppstår heller inget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
