Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Sigfrid Hansson: Lagstiftning om arbetsavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetsgivaren torde däremot icke föreligga något motsvarande behov
av legalt skydd.
Såväl i fråga om uppsägningstid som beträffande semester och
sjukavlöning har, såsom meddelades i förra artikeln (junihäftet),
företagits en gruppering av arbetstagarna, varvid man gått ut ifrån
att de s. k. anställda skola tillförsäkras avsevärt bättre förmåner än
kroppsarbetarna och med dem jämnställda.
Minimitiden för uppsägning från arbetsgivarens sida har sålunda
för arbetstagare, tillhörande grupp 1, bestämts till två månader, för
grupp 2 till en månad och för grupp 3 till en vecka. Enligt
kommitténs mening torde för många arbetstagare, särskilt sådana som tillhöra
grupp 1, denna minimitid understiga den uppsägningstid, som
för dem kan anses sedvanlig. I så fall är naturligtvis sistnämnda
uppsägningstid gällande, säger kommittén, och först om
uppsägningstiden icke kan bestämmas varken med ledning av avtal eller
sedvänja blir förslagets uppsägningstid tillämplig.
Syftet med den föreslagna lagstiftningen skall ju framförallt vara
att bereda arbetstagarna största möjliga anställningstrygghet. Med
hänsyn därtill har man tagit under övervägande, huruvida icke uppsägningstiden
borde under vissa förhållanden förlängas. System
med successivt förlängd uppsägningstid lära redan nu i viss utsträckning
praktiseras särskilt när det gäller s. k. anställda, som inneha
mera ansvarsfulla befattningar. I allmänhet är det i så fall längden
av anställningstiden vid företaget, som därvid är avgörande, men
det förekommer också, att hänsyn tages till den anställdes ålder,
anställningstid i yrket, lönens storlek o. dyl. Kommittén har valt det
system som ställer uppsägningstiden i relation till anställningstiden
vid företaget. Denna förlängning har beträffande grupp 1
föreslagits till en månad för vart tredje anställningsår, beträffande grupp
2 till en månad för vart femte anställningsår och för grupp 3 till
en vecka för vart tredje anställningsår. Den legala förlängningen
skall dock upphöra beträffande de två första grupperna vid sex månader
och beträffande grupp 3 vid tretton veckor. Kommittén anför
följande exempel: Har arbetstagare tillträtt anställning, innan
han fyllt 21 år skall, då fråga uppstår om rätten till förlängd uppsägningstid,
såsom anställningstid endast räknas tiden efter det
han uppnått nämnda ålder. Rätt till sex månaders uppsägningstid
inträder således beträffande grupp 1 från och med trettonde
anställningsåret eller eventuellt först i och med att arbetstagaren fyllt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
