Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Valter Åman: Medelklassens växande självkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Valter Åman
befrielsen uppifrån, genom en socialt verkande diktator eller
måhända genom den lagstiftande församlingen, utan att själva ha något
inflytande i densamma? Naturligtvis innebär
tjänstemannaorganisationernas utveckling ett steg i motsatt riktning, ty den som vet
med sig att han genom egen och organisationens kraft kan hävda
sina intressen, den måste även få en stark känsla för möjligheten att
själv kunna medverka till att gestalta det sociala livet i stort,
Medelklassen av i dag är såsom klass icke politiskt deciderad, men den blir
det säkerligen i den mån tjänstemannaorganisationerna lyckas få
grepp över den stora delen av denna klass, ty det är otänkbart att
fackligt medvetna medborgare stå politiskt overksamma.
Tjänstemannaorganisationernas tillväxt måste vidare föra med sig nya
betraktelsesätt inom medelklassen, där det individuella får maka åt sig
för det kollektiva. Och därmed är medelklassen inställd på helheten,
lättare att vinna för folksolidariteten och även för socialdemokratin,
som är det starkaste nu levande uttrycket för denna folksolidaritet.
Socialdemokratin skulle i ett sådant läge genom sin sakpolitik kunna
vinna förståelse bland medelklassen, utan att möta den bristande
förståelse för de kollektiva strävandena, som i dag möta i form av en
utpräglad individualism och vilken nödvändiggör andra former för
agitation och vädjan än dem, som begagnas inom arbetarrörelsen.
Till denna förklaring och polemik bör fogas en sak, som förbisågs
i den tidigare artikeln, nämligen att medelklassens individualistiska
syn i viss mån är att hänföra till uppfostran. En stor del av
medelklassen erhåller sin uppfostran genom läroanstalter, i vilka man
starkt understryker plikten att göra en karriär och vikten av
individens självhävdelse. För arbetarna ställer det sig något
annorlunda, då de i unga år kastas in i en miljö, där de icke bli föremål
för någon individuell behandling. Medan arbetarpojken från
folkskolan kastas in på ett yrkesområde där han i regel exakt vet hur
hans liv kommer att gestalta sig, så går läroverkspojken genom
olika högre läroanstalter för att kvalificera sig för karriären. Den
nytillträdande tjänstemannen har i regel en viss karriärsyn på
tillvaron och även en viss tro på karriärmöjligheterna. Att även detta
bidrager till en individualistisk livssyn och inställning är naturligt.
Annorlunda ställer det sig när illusionen om karriärmöjligheterna
brister. När det sociala läget för vederbörande blir labilt, då vinner
också den tanken insteg att förbättra villkoren inom ramen för
detta läge och då får även organisationstanken gehör med de följder
som förut angivits.
För att detta icke skall misstolkas bör tilläggas, att det ingalunda
är uteslutande obefordrade tjänstemän som intressera sig för
organisationerna. Men för de obefordrade måste behovet av organisation
framstå tydligare än för de övriga, vilket icke hindrar att rent
kollegiala hänsyn och en allmänmänsklig syn ofta kommer befordrade
tjänstemän att villigt träda i bräschen för fackliga sammanslutningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
