Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Henning Thylin: Kommunisternas senaste »vändning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunisternas senasie "vändning" 475
situationen kunna icke kommunisterna inför historiens domstol göra
sig urarva.
Samma sätt att skriva historia utmärkte för övrigt i många
avseenden den från Leipzigerprocessen kände talangfulle bulgariske
oratorn Dimitrovs framställning vid sjunde kommunistiska
världskongressen, som han uppbyggde med ett sju timmars tal om vad sig i
världen tilldragit sedan kommunisterna sist voro samlade för
självrannsakan. Inom parentes sagt äro kommunisterna i ett avseende
glänsande regissörer. De förstodo, att när det nu skulle bli fråga
om en ny "vändning" och när denna "vändning" endast kunde
motiveras med en skoningslös kritik av kommunistiska fel och
missgrepp under gångna år, då gick det inte längre att skicka fram
någon av de gamla koryféerna, som under årens lopp pratat fast
sig i snart sagt alla avseenden och som i fråga om "vändningar"
varit så flitigt i aktion, att de vid det här laget skulle kunna liknas
vid fläktar, som ständigt snurra runt. Nu gällde det att få fram
en oförbrukad kraft. Valet av Dimitrov, hjälten från Leipzig, som
nu blivit Kominterns generalsekreterare eller för att tala med våra
hemmakommunister, "Kominterns styrman", var välfunnet. Genom
honom har Stalin, som nu inte tolererar att kommunisterna i
Frankrike och Tjeckoslovakien söka försvaga de staternas militära
anstalter, talat ett språk, som kommunisterna i alla länder åtminstone
måste försöka förstå.
Alltnog: Det var ett fel av de tyska kommunisterna, menade
Dimitrov, att de, "när fascismen stack upp huvudet" inte togo de
ändrade förhållandena i ögonsikte utan upprepade de paroller, som
för några år sedan — enligt Dimitrov — voro riktiga. Såvitt man
av hela sammanhanget kan förstå, synes Dimitrov med orden "när
fascismen stack upp huvudet" ha menat tiden omedelbart innan Hitler
ryckte till sig makten, ävensom att kommunisternas fel i det läget
bestått i ett fortsatt bekämpande av socialdemokraterna. Varför
denna blygsamhet beträffande perspektiven? Varför inte börja litet
längre tillbaka i tiden? Varför icke undersöka, huruvida icke
tillvaron i och för sig av en kommuniströrelse, som kunde samla
miljoner, gett näring åt fascismens växt, huruvida icke kommunisternas
insatser för att göra demokratin obrukbar utgör en av förklaringarna
till att allt flera miljoner förenade sig i ropen efter en diktatur?
Just ropet efter en diktatur! Det gick inte precis som de tyska
kommunisterna beräknat. I ett lyckades de: att omöjliggöra en fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
