Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Henning Thylin: Kommunisternas senaste »vändning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunisternas senaste "vändning"
477
bära en: att utan skonsamhet erkänna sina fel och misstag, låt vara
att det som regel sker så sent, att litet eller intet av det onda, som
felen åstadkommit, kan göras rätt igen. De vända ut och in på
sig själva, blicka gång efter annan tillbaka på verksamhet och resultat
och erkänna öppet: det där gjorde vi fel! Det är bära det, att det
under årens lopp blivit väl mycket av det "goda". Erkännanden av
fel av det slag Dimitrov uppräknat vid sjunde kommunistiska
världskongressen ha visst sitt värde, inte tu tal om den saken, men man
har anledning fråga sig, huruvida kommunisterna med så diger lista
av "fel" bakom sig ens nu riktigt förstått vad klockan är slagen.
Man bör nämligen ha klart för sig, att den bekännelse till
demokratin, som skenbart ligger i sjunde kommunistiska
världskongressens rekommendation att söka skapa en "folkfront" för dess
värnande mot fascismen, blott är en av de många manövrer till
allmänhetens förvillande, som hittills notoriskt utmärkt
Moskvapartiernas politik. Den som gör sig mödan att läsa de många och
långa talen vid Moskvakongressen kan icke undgå att få det mycket
bestämda intrycket, att det är enhets frontssillen som uppträder i ny
kapprock. De nya kläderna betingas av ett nytt läge, men det är
fara värt, att kommunisterna, när de härnäst hålla världskongress,
komma att nödgas erkänna, att också denna sista paroll icke riktigt
tog hänsyn till verkligheten sådan den var. Och verkligheten har
som regel visat sig vara något annorlunda beskaffad än den tett sig
från Moskvas horisont, vilket i sin tur till icke ringa del beror därpå,
att man i de olika ländernas kommunistpartier består sig med
rapportörer, vilka i själva verket föra dem de i Moskva skola informera
kapitalt bakom ljuset.
Mot krig och fascism lyder den nya parollen. I och för sig låter
den mycket tilltalande. Vern — utom krigsgalningar och fascister
— vill inte vara med härom? I vart fall finnes icke inom
socialdemokratin en enda man, som icke vill vara med om att bekämpa
krig och fascism. I tryck ser den parollen ut precis likadan när en
kommunist skriver den som när den präntas av en socialdemokrat.
Och ända kan det vara en skillnad. Bakom den parollen kan man
laborera med en politik och en taktik, som ger parollens resultat,
men det går också an att handla och uppträda så, att resultatet rentav
blir raka motsatsen. Och vidare: i och för sig riktiga paroller ut
i tomma luften betyda i detta nu bra litet. För några år sedan
trodde Mjoskva, att världsrevolutionen icke länge skulle låta vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
