Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Henning Thylin: Kommunisternas senaste »vändning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Henning T hy lin
på sig. Många av de "fel", som under årens lopp inregistrerats i
Moskva, bottna i sin tur i denna kardinala felsyn. Under hela denna
tid och även sedan man analyserat fram andra "perioder" arbetade
kommunisterna energiskt för att undergräva demokratin. Nu har man
upptäckt något annat. Nu står som sagt icke för arbetarna längre
valet mellan proletär diktatur och borgerlig demokrati, utan mellan
borgerlig demokrati och fascism. I det kan man ge
kommunisterna rätt; strängt taget är det väl ungefär vad alla insiktsfulla
socialdemokrater med litet större nyanserings förmåga sagt under denna
vargatid. Men är man på det klara med att det gäller att bekämpa
fascismen och att fascismen hotar demokratin, då gäller det också
att ha klart för sig, att det man ska’11 skydda för fascismen måste
stärkas. Så enkel är saken: demokratin hotas av fascismen — alltså
måste demokratin stärkas. Och det är just i det hänseendet man
har anledning att ställa sig skeptisk till kommunisternas såväl vilja
som förmåga. Här om någonsin gäller, att halvhet är av ondo, att
tron utan gärningar är död. Uppriktigt sagt passa kommunisterna
såsom värnare av demokratin ungefär lika bra eller lika dåligt som
en bock passar till trädgårdsmästare. Ty nu som alltid — det visa
talen vid Moskvakongressen — föra kommunisterna en dubbeltungad
politik. De emigranter, som satt sin prägel på Moskvakongressens
resolutioner, mena nog allvar med sin maning till kamp mot
fascismen. Ty de — och i ännu högre grad de skaror, vars storordiga
härförare de en gång voro — ha hårdhänt fått lara sig veta, vad
den betyder. Men man måste säga ifrån, att deras nyvaknade
intresse för demokratin är av mycket, mycket tvivelaktigt värde.
Grundtonen är denna: demokratin ger möjlighet för kommunisterna
att i tal och skrift och på annat sätt arbeta för sitt mål — diktaturen
— alltså är demokratin en kommunisterna behaglig ordning! En
sådan inställning lurar ingen. För folk, som vill värna demokratin
bära därför att den ger möjlighet att arbeta för diktaturen — alltså
för demokratins avskaffande — ha demokratins vänner sannerligen
anledning be alla goda makter bevara sig. Vill man värna och stärka
demokratin, måste det ske med en annan motivering. Och den
motiveringen måste vara ärligt menad.
När man inom svensk socialdemokrati och arbetarrörelse har att
taga ställning till sista Moskvakongressens paroller om kommunistisk
uppslutning för demokratins värnande, gör man för övrigt klokt i
att undersöka, huruvida kommunisterna äga några som helst förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
