Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Henning Thylin: Kommunisternas senaste »vändning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunisternas senaste "vändning" 479
sättningar att bli ett krafttillskott för demokratin. Saken torde kunna
belysas genom en mycket summarisk undersökning rörande hur det
skulle ha stått till i detta nu beträffande demokratins styrka och
hur starka de fascistiska och antidemokratiska strömningarna skulle
ha växt sig, därest verkligen den kommunistiska politiken haft
nämnvärt mera att betyda. Den saken kan icke anses opåkallad eller
ovidkommande, ty trots de nya tonfallen från Moskva har man icke
kunnat spåra aningen av en nyans till ansats till en förändrad
inställning till de frågor, vars lösning i ena eller andra riktningen
väsentligen influerar antingen demokratiska eller
antidemokratiska strömningar. En sådan undersökning ger oförtydbart vid
handen, att den fascistiska faran i detta nu sannolikt skulle ha varit en
fruktansvärd realitet, därest kommunisterna verkligen haft åtskilligt
mera att säga till om.
Betecknande för här berörda sida av saken är vad de svenska
ombuden på den sjunde kommunistiska världskongressen haft att
anföra. Då de skulle redovisa sitt pund, blev det idel sådant, som om
det förekommit i större utsträckning minst av allt skulle stärkt
demokratin. Ja, man vågar utan att göra sig skyldig till överdrift
tryggt påstå, att hade sådant, varöver hrr Arvid Vretling, Moskvas
ständige ExR inom svenska kommunistpartiet, och Sven-Lasse
Linderot, numera svenska kommunistpartiets ledare, skröto i Moskva,
förekommit i större omfattning, skulle det ofelbart ha fört vårt land
fram till det fascismens helvete, som kommunisterna i storordiga
resolutioner säga sig vilja bekämpa. Man skröt över den blodiga
tragedin i Ådalen, som mer än någon annan händelse i vårt land
under arbetarrörelsens hela existens höll på att skapa en för
klasskampens militarisering gynnsam atmosfär inom vissa folkskikt, man
skröt vidare över att ha lett kravallerna i Clemensnäs och Sandarne
(som de dömda kommunisterna alis intet haft att skaffa med!), man
skröt över sjömansstrejken i Göteborg, där rena gangsterfasoner a la
Chicago kommo till användning, man skröt över en lagstridig
arbets-konflikt, som för en tid berövade ett tusen arbetare ett visserligen
icke fett men dock bröd, och man skröt över att ha bekämpat
regeringens "hungerpolitik". Det behövs icke mycken eftertanke för
att inse, att den nu också för kommunisterna plötsligt så värdefulla
demokratin med all sannolikhet skulle ha suttit ganska trångt, därest
sådana företeelser som de förstnämnda, såsom dessbättre och tack
vare kommunisternas ringa inflytande varit fallet, icke utgjort undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
