Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Henning Thylin: Kommunisternas senaste »vändning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 Henning Thylin
tag utan i stället regel i samlevnaden mellan olika folkgrupper. Ej
heller bör det vara svårt att någotsånär räkna ut, vad som skulle ha
inträffat, därest icke regeringen lyckats föra vad kommunisterna
behaga kalla "hungerpolitik". Folkets Dagblad, vilket inom parentes sagt
trots sitt partis namnändring ingenting haft att invända emot att
Sven-Lasse Linderot i Moskva berättat, att tidningen är språkrör
för ett parti, vars stora massa "är för sovjetmakt också i Sverge",
uttalade våren 1933 vid upprepade tillfällen, att vårt lands
jordbrukare — 40 procent av befolkningen, varav den överväldigande delen
utgöres av folk i mycket små levnadsomständigheter — kunde
befaras bli fascister, därest det då rådande dåliga prisläget för
jordbruksprodukter finge äga bestånd. I bevekande ordalag bad
tidningen, att man skulle lara av händelserna i vissa andra länder, där
det ekonomiska läget drivit bondemassorna i fascismens armar och
ställt dem i härnad mot arbetarna och de demokratiska fri- och
rättigheterna. Det låg något i det resonemanget. Ty en sak skall man
ha klart för sig; fascismen som strömning är inte farlig på allvar så
länge den blott fått i sitt ledband någon veterinär eller furir eller
några läroverkspojkar. Farlig blir en dylik strömning — kalla den
vad som helst: fascism eller nazism eller lappoanda, namnet spelar
liten roli — endast under förutsättning att den till följe dessa
människors förtvivlade läge och demokratins ovilja eller oförmåga att
hjälpa dem får ett starkt grepp över arbetarna eller någon med dem
jämförlig befolkningsgrupp. Mot bakgrunden härav bör
kommunisternas skryt över att ha bekämpat regeringens "hungerpolitik"
värderas. Gör man en »sådan värdering, måste betänksamheten mot
något som helst samröre med kommunisterna för demokratins värnande
blott ökas. Ty just det, som kommunisterna kalla "hungerpolitik",
har bestått i åtminstone två för demokratins fortbestånd och
stärkande alis icke oviktiga ting. För det första har den stora massan
jordbrukare, som åtminstone kilbomarna trodde skulle bli fascister om
det inte "handlades och handlades i tid", fått bevittna demokratins
förmåga att reda ut deras livsproblem, vilket utgjort den starkaste
barriären mot den befolkningsgruppens dragning till antidemokratiska
meningsriktningar. Och för det andra har den bestått däri, att —
tack vare att ett av de borgerliga partierna, böndernas parti, icke
längre velat utgöra svans åt den svenska storkapitalismens parti —
förutsättningarna skapats för en arbetsanskaffningspolitik, som lett
till att arbetslösheten i vårt land kunnat minska mer än i något annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
