Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Sigfrid Hansson: Lagstiftning om arbetsavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 Sigfrid Hansson
lång följd av år varit anställt i en och samma arbetsgivares tjänst.
En sådan arbetstagare skall nämligen enligt kommitténs förslag icke
äga rätt till avlöning under sjukdom, medan däremot en s. k.
anställd med relativt kort anställningstid skall tillförsäkras en dylik
förmån. Det finns naturligtvis i och för sig ingen anledning att
opponera mot att den s. k. anställdes rätt till sjukavlöning befästes,
men det kan icke vara rimligt att samma rätt förnekas de
arbetstagare, som befinna sig på en enligt den allmänna föreställningen
lägre social rangskala.
Det säger sig självt att sjuklönsbestämmelserna måste vara av
tvingande natur. Den tid arbetstagaren bör vara berättigad till
sjuklön skall enligt kommittéförslaget vara lika med den legala
minimitiden för uppsägning från arbetsgivarens sida. Detta innbär att
den lagfästa sjukavlöningstiden för arbetstagare, tillhörande den
första kategorin (företagsledare och med dem jämförliga
tjänstemän) skall utgöra två månader och för arbetstagare tillhörande den
andra kategorin (arbetsledare, kontorister o. s. v.) en månad. Men
i likhet med vad som är fallet beträffande uppsägningstiden skall en
ökning av sjukavlöningstiden ske i proportion till antalet
anställningsår. Arbetstagare, som tillhör den första kategorin och som varit
anställd tre år, skall ha rätt att räkna med en ökning av
sjukavlöningstiden med en månad för vart tredje anställningsår, dock högst
till sex månader, och för arbetstagare, som tillhör den andra kategorin
och som varit anställd sex år, skall sjukavlöningstiden ökas med en
månad för vart femte anställningsår, dock högst till sex månader.
I allmänhet skall full lön utgivas under den i lagen bestämda
sjuklönstiden. Från denna regel har emellertid gjorts två undantag.
Dels skall rätten till sjuklön icke omfatta lön, som utgöres av
provision, och dels skola parterna ha rätt att träffa överenskommelse
därom att vid sjukdom, som ej härrör av olycksfall i arbete, den
kontanta lönen skall minskas med en femtedel. Från den sjuklön,
vartill arbetstagaren är berättigad, skall arbetsgivaren kunna göra
avdrag för vissa inkomster m. m., som arbetstagaren åtnjuter i
anledning av sjukdomen. Om t. ex. arbetstagaren på grund av försäkring,
till vilken arbetsgivaren bidragit eller bidrager med minst en
tredjedel av kostnaden, är berättigad till sjukpenning, livränta, pension
eller annat sådant understöd, då kan avdrag göras för så stor del av
understödet som motsvarar arbetsgivarens bidrag. Följaktligen skall
avdrag även kunna göras beträffande ersättning, som erhålles i en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
