Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Sigfrid Hansson: Lagstiftning om arbetsavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagstiftning om arbetsavtal
485
lighet med lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och om
försäkring för vissa yrkessjukdomar. Dessa försäkringar bekostas som
bekant helt av arbetsgivaren.
Vad som stadgats rörande rätten till sjuklön gäller ej i det fall
arbetsavtalet avser arbete, som till sin natur icke är
sammanhängande, ej heller då avtalet icke är ingånget för längre tid än sex
månader, ej heller om anställningen eljest är tillfällig eller på prov
och icke varat längre än sex månader eller utgör bisyssla.
I likhet med vad som förutsattes i tidigare lagförslag har i det
nu föreliggande föreskrivits att det bör åligga arbetsgivaren att
bereda arbetstagare, som är i hans hus och kost, nödig vard under
sjukdom. Sådan vard skall jämväl omfatta läkarbehandling och
läkemedel. Arbetsgivare skall emellertid icke vara skyldig att vidtaga
sådana åtgärder, som det på grund av blodsband eller särskild
personlig ställning inom arbetstagarens familj åligger annan person att
ombesörja. Arbetsgivarens vårdnadsplikt skall fortfara tills
arbetstagaren kan flyttas från arbetsgivarens hus. Flyttning får ej ske
innan den kan äga rum utan fara för arbetstagarens liv och hälsa
och vården av annan övertages. Arbetstagaren skall emellertid vara
skyldig att ersätta arbetsgivaren dennes kostnader för vården.
Av mycket stor betydelse är att man i lagförslaget intagit
bestämmelser, som avse att reglera rätten till semester. Någon
semesterlagstiftning finns som bekant icke i vårt land i motsats till vad
förhållandet är i vissa andra länder. Man har nöjt sig med att i
arbetarskyddslagen intaga en ganska allmänt hållen bestämmelse. Enligt
denna "bör" åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till
arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget
någon längre tid, beredas semesterledighet under minst fyra
sammanhängande söckendagar i omedelbar anslutning till sön- eller
helgdag. Kommittén framhåller, att de flesta arbetstagare torde för
bevarande av hälsa och arbetskraft behöva någon tids sammanhängande
ledighet och att detta behov gör sig särskilt gällande i våra dagar
med den alltmer tilltagande arbetsintensiteten. Arbetstagare, som
icke äro arbetare i vanlig mening, torde i regel åtnjuta minst ett
par veckors semester årligen. "Arbetare" och med dem jämställda
få däremot i regel nöja sig med några få dagars semester. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 1932 den i kollektivavtalen bestämda
minimisemestern mindre än en vecka för omkring 269,000 arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
