Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Händelser och spörsmål - Diktaturernas finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
Händelser och spörsmål
derna minskats. I motsvarande grad måste alltså inrikesskuMerxia ha ökats.
Vidare undandoldes på liknande sätt ytterligare ett par miljarder.
Ökningen av den bekanta inrikesskulden blev på så sätt reducerad i
förhållande till den verkliga ökningen ungefär i relationen 1: 4,5„ Om
finansministerns uppskattning av den hemliga skulden var för låg i samma
proportion, borde den faktiskt vara uppe i över 16 miljarder mot angivna
knappa 4, vilket Das neue Tage Buch finner vara rätt egendomligt.
Man behöver inte godta den refererade beräkningen för att dock bli
ganska övertygad om att det finansiella läget är betydligt krångligare än
vad nazisterna offentligt vilja medge. Rörde det sig om måttliga summor
borde man ju icke vara så ängsligt rädd för att offentliggöra dem. Men
vad kan då konsekvensen bli av denna hastiga skuldsättning? Av vad
som hittills förlupit behöva väl knappast med nödvändighet följa alltför
svåra vådor. Pengar eller sedlar aktar man sig för att släppa ut och då
synes en inflation inte vara överhängande. Väl har sedelomloppet stigit
rätt kraftigt men dock inte på något särskilt oroväckande sätt. Lönerna
ökas inte och den enskilda företagsamheten visar inga tecken till större
livaktighet. Byggnadsverksamheten svarar t. ex. inte alis mot behovet av
nya bostäder och det talas ju också om svår bostadsbrist. Så länge
betalningsmedel inte släppas ut i rörelsen, böra följderna inte heller bli
svåra ur inflationssynpunkt, Väl ha somliga priser stigit starkt och brist
råder på många varor, men det kan också bero på att producenterna inte
vilja sälja till de fixerade maximipriserna. Att levnadsstandarden sjunkit
lär emellertid icke kunna bestridas och man gör det egentligen inte heller
helt och hållet. Man framhåller bära, att det att få leva i
»Adolf-Hitler-staten» ju också bör vara värt en hel del. Fast somliga säkert äro villiga
att betala en hel del, om de kunde få slippa.
^ Men om iman fortsätter på samma väg? Ja, då vore det egentligen rätt
besynnerligt, om det hela skulle kunna balanseras. Den ekonomiska
diktatorn Schacht tyckes också klart inse detta. Hans varningsord för
någon vecka sedan hade säkert en allvarlig grund. En annan fråga är ju
om han får sin vilja igenom eller om den primitiva hitlerismen skall få
råda. Men även om upplåningen skulle fortsätta, finns det väl alltid
medel att konfiskera en del eller alla skulderna eller rättare fordringarna..
Och om man inte fortsätter? Ja, då är det svårt att se hur
arbetsan-skaffningen, d. v. s. rustningen skall kunna fortsätta, eftersom det enskilda
näringslivet som sagt visat beklagligt små tecken att vilja bidraga till
återhämtningen. Återhämtningen är en stats konjunktur i ännu långt högre
grad än somliga vilja beskylla återhämtningen i vårt och andra länder för
att vara. Och om arbetsanskaffningen minskas, måste
arbetslöshetssiffrorna stiga, ifall sysselsättningen i normala grenar av näringslivet icke
förmår suga upp dem. Det vore förmodligen början till slutet. Men man
kan ju också fråga sig hur länge arbetarna nöja sig med sänkta eller på
sin höjd stillastående löner, medan priserna på många varor stiga och en
betänkligt stor del av lönen går till partiändamål, eller om böndernas
lojalitet sträcker sig så långt som till leveranser mot relativt låga
maximi-priser. Så mycket synes man i varje fall kunna säga, att framtiden icke
tigger klart utstakad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
