Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Arthur Engberg: Modersmålets ans och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom ha vi nu kommit därhän, att en relativ jämvikt skapats
mellan de tre främmande huvudspråken. Den senaste avvägningen,
sådan den framträder i 1933 års läroverksstadga, var en enkel gärd
av rättvisa. Det skulle nämligen enligt min tanke ha varit obilligt
att fortsätta med en ordning, där lärjungarna lämnade skolan med
så svaga kunskaper i franska, att de praktiskt taget voro utestängda
från den franska litteraturen och dennas bildningsvärden. Skulle det
sörjas för att engelska fick en välförtjänt stark ställning, så borde
det också tillses, att franskan fick sitt. Och lika naturligt, som
det var, att engelskan gjordes obligatorisk på reallinjen, lika
naturligt var det, att franskan, latinets sköna dotter, blev obligatorisk på
latinlinjen. Det är min fasta övertygelse, att denna åtgärd var
nödvändig och att tack vare densamma gymnasiet numera kan ge sina
lärjungar de nödigaste förutsättningarna för att tränga in i samtliga
de tre språkens litteratur.
Det var emellertid icke blott franskan, som fick sin ställning
förbättrad genom 1933 års reform. Samtidigt fick modersmålet ett
välbehövligt handtag. I det offentliga meningsutbytet kom måhända
denna åtgärd att mindre uppmärksammas. Den var icke förty av
allra största räckvidd. Modersmålet måste betraktas och behandlas
som skolans ojämförligt viktigaste ämne. Jag ser i en eggande och
levande modersmålsundervisning, som grundlägger kärlek till det
egna språket, väcker intresse för dess ans och rykt och känsla av
ansvar för dess ställning, den starkaste bildningsfaktorn i skolans
liv.
I en av sina ypperliga "Måndagsberättelser" har den franske
författaren Alphonse Daudet givit ett gripande uttryck åt vad
modersmålet betyder i ett folks odling. Jag åsyftar berättelsen om den sista
franska lektion, som läraren Hamel gav i en elsassisk skola, innan
den tyske erövrarens välde tog vid: "Herr Hamel började tala med
oss om det franska språket och sade, att det var det vackraste språket
i världen, det klaraste, det fastast byggda, att vi måste bevara det oss
emellan och aldrig glömma det. Ty även om ett folk råkar under
träldomsok, så länge det troget vidbliver sitt språk, så är det, som
om det hölle i sin hand nyckeln till sitt fängelse."
Månne icke även vi svenskar skulle behöva lägga dessa ord på
hjärtat? Även vi ha ett modersmål att vårda och förvalta. Det må
vara sant, att det icke äger franskans skönhet och behag. Det är
kargare, knappare och strävare och liknar i det stycket den nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
