Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Arthur Engberg: Modersmålets ans och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natur, där det lever, rör sig och haver sin varelse. Men mitt i sin
karghet och knapphet erbjuder likvisst det svenska språket en
mångfald värden, som det höves varje släktled att tillvarataga. Ty lika
sant som det är, att vi människor själva skapat och utbildat vårt
språk, lika sant är det, att det utan vård, rykt och ans kan förvildas
och förfalla. Språket är en levande och växande organism. Men
just därför, just därför att det icke är något avslutat och färdigt,
just därför att det är form och skrud åt andens liv och rörelse, är
det en skapande utveckling och står städse under förnyelsens och
anpassningens lag.
Att lösslita språket från ett folks själ och se det som ett mekaniskt
verktyg, tjänligt för vilket annat folk som helst, är icke möjligt. Det
har tiderna igenom varit uttryck för känslor och tankar i växt,
andliga energier, som stycke för stycke brutit mark och skapat sig form,
sprängt gamla uttryckssätt och trevat sig fram till nya, bättre och
trognare. Så är ett folks språk, om man så vill, en funktion av dess
skaplynne, ett utflöde av dess eget väsen, en skattkammare, vari
släktled efter släktled samlar in något av sitt eget. Det är icke
någonting dött. Det lever och yppar sina hemligheter för den lyhörde.
I denna skapande utveckling riktas det med nya förvärv från alla
möjliga områden av samhällslivet. I och kring varje mänsklig
verksamhetsgren frodas en mer eller mindre ymnig språklig växtlighet.
Den bör icke överlämnas åt sig själv. Den tarvar både tillsyn och
sammansyn, ans och tukt, och varje nytt släktled har en förpliktelse
att med omsikt och insikt utföra trädgårdsmästarens gärning. Denna
plikt är icke endast för de få. Den är verkligen även för de många.
Ty nämn mig något, som mera omedelbart erbjuder sig som föremål
för vår omtanke än just det språk, som dagligen går över våra
tänders stängsel! Det är på ett alldeles särskilt sätt vars och ens
egendom. Själva språkstoffet är omedelbart tillgängligt för alla. Det
behöver icke först mödosamt inhämtas, såsom fallet är vid studiet
av de främmande språken. Var och en har möjlighet att för egen
räkning och på egen hand giva akt på sina uttryck, odla och ädla dem
i tal och skrift. Här öppnar sig ett rikt och tacksamt fält för
självstudium och för själsförmögenheternas utveckling.
En målmedveten språkvård är dubbelt viktig i en tid, då
tidningspressen och radion spela en så utomordentlig roll i ett folks
språkliga fostran. Det är tyvärr en bister sanning, att pressen i sitt
påfrestande värv att motsvara allmänhetens anspråk på snabbhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
