Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Frans Severin: Reformism — revolutionarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produktionsförhållandena genom en fortlöpande anpassningsprocess,
en serie mot läget i varje ögonblick svarande reformer, ständigt hållas
i nivå med produktivkrafternas utveckling, skulle den förtätade
motsättningen mellan de båda faktorerna inte behöva uppkomma, och inte
heller den genom denna motsättning framkallade nöden. Ingen kan
bevisa att en sådan ständig anpassning skulle utesluta revolutionerna.
Det kan blott hypotetiskt sägas, att om revolutionerna uppstå på
grund av den under utvecklingens lopp uppstående spänningen
mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden, så skall en vaken
lagstiftning, som rätt analyserar situationen i varje ögonblick och
företar däremot svarande reformer, kunna förhindra dem.
Förändringen av produktionsförhållandena, av samhällets juridiska
former, kommer icke genom en sådan fortlöpande anpassningsprocess
att gå långsammare. Revolutionen bringar den efterblivna
lagstiftningen i nivå med de praktiskt rådande förhållandena. Reformismen
är däremot en ständig anpassning, under vilken
produktionsförhållandena inte bli efter.
Den materialistiska historieuppfattningen innehåller intet böra;
den gör blott anspråk på att förklara huru förhållandena verkligen
äro och måste vara. Oavsett om den materialistiska
historieuppfattningen är hållbar eller inte, är det städse en rent subjektiv uppgift
att angiva hur människorna, klasserna, partierna i varje situation
böra handla. Den överväldigande majoriteten av människor få
antagas vara anhängare av en lugn utveckling utan våldsamma
störningar. Revolutioner uppfattas — även av de flesta revolutionärer
— icke såsom eftersträvansvärda mål, om de än kunna bli
ofrånkomliga fakta. Målet ligger bortom revolutionen. Det förefaller
i och för sig plausibelt, att därest lagstiftningen och på det hela
statens åtgärder icke anpassas till den samhälleliga utvecklingen,
så skall den spänning uppstå, som gör revolutionen oundviklig.
Historien bevisar emellertid icke dess oundviklighet. Vårt eget
land har genomlupit en utveckling, som fört det till höjden av
kapitalistisk kultur, utan att vi i vår historia kunna anteckna någon
händelse, som ens tillnärmelsevis utgör en motsvarighet till de
stora engelska och franska revolutionerna eller ens till de något
gemytligare oroligheterna på europeiska kontinenten i förra
århundradets mitt. Detta är lätt att konstatera antingen
förklaringen nu är att den nämnda motsättningen icke uppstått eller att den
icke framkallat en revolution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
