Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Frans Severin: Reformism — revolutionarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är emellertid revolutionen i och för sig icke eftersträvansvärd utan
något som om möjligt bör undvikas, måste häri ligga ett incitament
även för revolutionärerna själva att medverka till en sådan
anpassning mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden att
revolutionens vinningar uppnås utan dess offer. Att principiellt förkasta
de i varje ögonblick uppnåbara reformerna måste vara samma
negativa verksamhet för revolutionens framkallande som den
oförstående reaktionens; det är att förhindra den justering av
motsättningen som, om den än inte upphäver spänningen, dock minskar den.
Att förkasta uppnåbara reformer är att konservera det bestående; i
detta hänseende blir verkan lika, oberoende av om motiven för
avvisandet äro revolutionära eller konservativa.
I det praktiska livet finnas dess bättre endast få som av
revolutionära motiv principiellt förkasta reformerna. Såväl socialister som
kommunister deltaga i lagstiftningsarbetet med förslag till reformer,
som icke i och för sig kunna kallas revolutionerande. Skillnaden
mellan kommunister och socialdemokrater är i huvudsak blott, att de
förra gå ett stycke ut över gränsen för det möjliga; de förfäkta
principiellt det i varje ögonblick ouppnåbara. Detta kan bero på en
felbedömning av läget. Sannolikare är, att det är frukten av en taktisk
beräkning att få en bakgrund för kritiken mot socialdemokratin, på
vilken röster kunna vinnas. Vad man kan konstatera är emellertid,
att dessa reformer icke ha en revolutionär karaktär utan genomförda
skulle verka utjämnande på den motsättning, som skulle framkalla
revolutionen.
Socialismen är aktuellare än någonsin, förklarade partiordföranden
i det ovan citerade yttrandet. Det betyder från här anlagda
utgångspunkter, att spänningen mellan produktivkrafter och
produktionsförhållanden nu är så stark, att betydande förändringar av de
senare i socialistisk riktning måste göras, därest explosionen skall
kunna undgås. I en sådan situation måste framför allt socialisterna
känna plikten att solidariskt medverka till dessa reformer.
Det är emellertid icke blott den revolutionära negativismen, som
bidrager att konservera bestående produktionsförhållanden och
hindrar lagstiftningens anpassning till produktivkrafternas utveckling.
Faran för katastrofen är icke mindre om t. ex. fackföreningsrörelsen
av missriktad pietet för den rörelsefrihet de liberala
produktionsförhållanden skänkt den, i princip vägrar sin medverkan till reformer,
därför att de medföra ingrepp även i dess egen verksamhet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
