Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Frans Severin: Reformism — revolutionarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu påtagliga motsättningen mellan produktivkrafter och
produktionsförhållanden beror bland annat och kanske främst på de
institutionella förändringarna på produktionslivets områden. De liberala
produktionsförhållandena förutsätta principiellt en mängd av relativt
små och sinsemellan konkurrerande ekonomiska subjekt, vars
handlande främst regleras av marknaden, som för varje enskilt subjekt
förefaller såsom objektivt given, därför att den inte kan påverkas av
någon enskild. I stället för dessa små och självständiga subjekt ha
nu trätt mäktiga sammanslutningar, som på grund av sin makt icke
i alla skiften behöva underkasta sig marknadens bud utan själva
kunna påtrycka marknaden sin vilja. Därmed ha egentligen
förutsättningarna för de liberala produktionsförhållandena upphävts. Men
bland dessa mäktiga sammanslutningar är fackföreningensrörelsen
själv en. Den objektivt givna marknaden var i den liberala
uppfattningen den samhälleliga regulator, som i längden tvingade de
ekonomiska subjekten att handla i enlighet med samhällets intressen.
Om denna regulator har upphört att verka, så måste i dess ställe sättas
det medvetna handlande från samhällsmaktens sida, som utövar
samma tvång på de ekonomiska subjekten att handla i samhällets
intresse som tidigare marknaden förutsattes göra. Detta innebär en
lagstiftning, som underkastar de ekonomiska maktcentra en
samhällelig kontroll. Bland dessa maktcentra och sammanslutningar befinna
sig emellertid icke blott storfinansen, truster, karteller och andra
organisationsbildningar utan även fackföreningsrörelsen själv. En
förändring av lagstiftningen, som vidgar samhällets, d. v. s. statens
inflytande i det ekonomiska livet och därmed anpassar
produktionsförhållandena till produktivkrafterna, kan därför aldrig tänkas utan
att också beröra fackföreningsrörelsen. En vägran att förstå detta
och medverka härtill försätter samhället i samma fara för
katastrofen, som den konservativa eller revolutionära negativismen. Vad
som kan bli resultatet av en sådan katastrof kan särskilt med
hänsyn till de senare årens händelser sägas vara i högsta grad ovisst.
Det enda vissa är, att katastrofen aldrig kan inträffa utan att
försätta de stora massorna i samhället i nöd, elände och förtryck.
 |
| Frans Severin |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
