Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11, 28 okt. 1935
- Ernst Wigforss: Arbetsfred och penningpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARBETSFRED OCH
PENNINGPOLITIK
För någon tid sedan gav statsministern uttryck åt sin övertygelse,
att en bättre och mera tryggad bärgning för vårt folk endast kan
vinnas genom samverkan mellan enskildas strävan att förbättra sitt
ekonomiska läge och samhällets ingripande för att på olika sätt
reglera, planlägga och kontrollera. Den grundtanke, som varit
genomgående i all socialistisk strävan, till skillnad från den ekonomiska
liberalismens, hade därför en ofrånkomlig aktualitet. Per Albin
Hansson erinrade därvid om det praktiska handlingsprogram för "de
närmaste fem åren", som i England utformats av ett antal kända
personligheter, tillhörande olika politiska partier, och som avgjort
karakteriserades av kravet på ökat samhällsinflytande över det
ekonomiska livet.
Från kören av kritiker hördes då även röster, som med någon
otålighet frågade, om det inte funnes mera näraliggande uppgifter
att ägna sina tankar åt, t. ex. arbetsfreden. För dessa kritiker var
det självklart, att frågorna om arbetsfreden ligga långt borta från
de "socialistiska" idéerna om ökat inflytande från samhällets sida
över det ekonomiska livet. Hur främmande för verkligheten en
sådan uppfattning är, kan från en enda sida belysas genom några
erinringar om sambandet mellan arbetskonflikter å ena sidan, penning-
och kreditpolitik å den andra.
Ingen bestrider, att de väsentliga anledningarna till
arbetskonflikter äro arbetsgivarnas aktioner under vissa tider för lönesänkningar
och under andra tider arbetarnas krav på löneökningar. De förra
tillhöra i regel ekonomiska kristider, de senare en uppåtgående
konjunktur, då arbetarna söka ta tillbaka vad de under kristiden
förlorat, eller tider av ekonomiskt framåtskridande, då höjda löner
synas motiverade av en ökning i produktionens effektivitet. Då man
säger, att läget "i regel" är det nu beskrivna, innebär det inte någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:38:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0620.html
