Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Ernst Wigforss: Arbetsfred och penningpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsfred och penningpolitik 617
önskan att förneka de undantag, som förekomma, eller att i detta
sammanhang frammana en diskussion om undantagens betydelse.
Avsikten är bära att vinna anslutning till den utgångspunkten, att
anledningarna till arbetskonflikter skulle i betydande utsträckning
försvinna, om de krisartade växlingarna försvunne eller försvagades och
om arbetarnas andel i en växande produktion kunde tillgodoses
genom löneökningar. Men därmed är man tydligen inne på
grundläggande frågor för den ekonomiska politiken, inte minst
penningpolitiken.
Den första invändning, som antagligen göres mot denna
sammankoppling, är att större delen av svårigheterna försvinna, om man bära
lär sig göra skillnad mellan penninglöner och reallöner. Då
arbetsgivarna begära lönesänkningar, brukar det hänga samman med att
krisen inneburit prisfall. Deras produktionskostnader, däribland
arbetslönerna, ha blivit för höga i förhållande till varupriserna och en
anpassning har blivit nödvändig. Men denna anpassning nedåt av
arbetslönerna har förmodligen föregåtts av en sänkning i
levnadskostnaderna, och det behöver alltså inte vara fråga om en sänkning
av den reala lönen. Och vad det andra fallet beträffar, att arbetarna
vilja bli delaktiga av den ökade produktivitetens fördelar, så bör den
ökade produktiviteten leda till billigare priser, alltså billigare
levnadskostnader, och på den vägen få arbetarna "automatiskt" en högre
levnadsstandard. Kraven på högre penninglöner äro sålunda även i
detta fallet icke väl grundade.
Det är inte meningen att här gå in på en diskussion av frågan,
hur mycken riktighet som ligger i denna skildring av de ekonomiska
förloppen. Oberoende av en dylik diskussion kvarstår det ur
praktisk synpunkt utomordentligt betydelsefulla faktum, att lönerna i
pengar och inkomsterna överhuvudtaget i pengar spela en sådan roli
för människors bedömande av sitt eget ekonomiska läge, att
rubbningar nedåt mötas med envist motstånd och ändringar uppåt ge
känslan av ökat välstånd på ett annat sätt än iakttagelsen av fallande
varupriser. Man kan vara enig om att denna fixering av
uppmärksamheten vid inkomsten i pengar ur åtskilliga synpunkter är skadlig,
men den torde inte helt och hållet kunna avfärdas som en villfarelse,
och den är i alla händelser en psykologisk realitet, som den
ekonomiska politiken måste räkna med. De senaste årens försök till en
konsekvent deflationspolitik i länder som Frankrike och Holland ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
