Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Harald Åkerberg: Columbi ägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 Harald Åkerberg
motiveringen får sedan anpassa sig efter det vällovliga syftet. För
pacifisterna kring pastor Gyberg är avrustningen ett likadant, allt
överskuggande självändamål. För båda riktningarna är det en
styggelse, om någon försöker anlägga vanliga enkla praktiska synpunkter
på frågan, d. v. s. höja sig över den bönhusatmosfär, som i alla
tider lådit vid detta spörsmål och dess behandling i vårt offentliga
liv. Detta känslotänkande har förgiftat hela den svenska politiken
under långliga tider. Det har strängt taget alltid varit en besvärande
och tyngande ballast, ett inslag i vår politik, som förvirrat
begreppen och snedvridit partibildningarna.
Skall det någonsin kunna bli en annan sakernas ordning?
Knappast under överskådlig tid. Dagens försvarsdiskussion kan
visserligen förtjäna ett erkännande för att vara relativt hygglig, men till
något definitivt fredsslut kommer den med säkerhet aldrig att leda.
I en fråga, där praktiskt taget varje människa har sin speciella
utgångspunkt kan en omfattande kollektivitet svårligen åstadkommas.
Man får vara tacksam för att viljan till ett rationellt tänkande finns
hos några få. Eftersom Per Albin Hansson är en av de mera
kvalificerade rationalisterna i vår politik, är det att hälsa med glädje att
det avgörande ordet till slut kommer att i så hög grad bestämmas
av hans ställningstagande.
Ett försök att åstadkomma en rationalisering kan ju alltid
försvaras. Och hetsporrarna på ömse sidor måste söka sätta sig in i att
ett sådant försök inte gärna kan ta formen av annat än en
kompromiss mellan allt och ingenting. Det finns ju partier, som fotat
sin existens i större eller mindre grad på försvaret, d. v. s. antingen
på den befintliga oron eller den lika ovedersägliga "försvarsolusten".
Det gäller i särskilt hög grad om högern. På vänstersidan förefaller
det som om det kilbomska partiet, numera blottat på varje raison
d’étre i övrigt, sökte i motviljan mot militärväsendet över huvud
taget finna en reservplattform som etapp på vägen mot den slutliga
undergången. Försvarsintresset har varit högerns styrka, men på
samma gång dess svaghet. Det var med dess hjälp, som den på sin
tid sprängde det gamla stolta liberala partiet, som under Staaffs
ledning en gång var nära majoriteten i andra kammaren. Staaff
strävade utan tvivel efter en rationalisering, en kompromisslösning,
som det visserligen inte fanns någon möjlighet att samla hela
nationen om, men som ifall försöket förståtts och mötts med lojalitet
från olika sidor kunde ha åstadkommit ett fredsslut och lagt grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
