Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Tjärdal, Oscar E:son: Planhushållning för skogs- och jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Planhushållning för skogs- och jordbruket 105
att byggnadskapitalets nybyggnadsvärde är i det närmaste dubbel vid
storleksgruppen under 10 har mot herrgårdens med över 100 har
åkerjord. Det säger sig självt, att ville man tillämpa moderna idéer med
bl. a. kollektivlokaler för personalen vid det större jordbruket, skulle
detta ytterligare kunna driva ned byggnadskostnaderna. Att
storbruket har i ekonomiskt hänseende stora fördelar framför småbruket
behöver ej vidare exemplifieras. Industrin har vuxit fram på
bekostnad av hantverket och vad denna förändring betytt för
mänsklighetens rikare försörjning behöver ej framhållas. Inom vissa gränser
har jordbruket möjligheter att utveckla sig industriellt. Inom vissa
grenar av dess hushållning har också industrialisering skett, såsom
beträffande ladugårdsprodukternas förädling och utbjudande.
När man i våra dagar håller så styvt på det mindre jordbruket,
så beror detta delvis på att folk inte hunnit anpassa sig efter den
nya tiden; dess tänkesätt och åsiktsbildandet äro traditionella. Vidare
intar den stora lantarbetarkåren ännu en socialt och kulturellt — för
att inte säga ekonomiskt — sett efterbliven ställning. Lantarbetarna
känna slavställningen och kunna ej tänka sig en fri ställning vid
jordbruket annat än som ägare eller brukare av småbruk. Överhuvud
synes det ej ha gått upp för allmänheten att småbrukarna numera ha
en synnerligen bekymmersam ställning. Man får betänka, att ungefär
330 tusen eller 77 procent brukningsdelar (besittningsenheter) äro av
storleken 0,26—10 hektar. Dessa ha en sammanlagd åkerareal om
nära 1 miljon 300 tusen hektar utgörande gott och väl y3 av hela
åkerarealen. D. v. s.: inom vårt land lever en mycket stor grupp
människor, som inte kunna nöjaktigt draga sig fram på sina
småbruk utan måste ha biförtjänst i någon form. Det är skogen, som
skall utgöra komplementet för många av dem, men dessutom ha
sedan gammalt hantverk och daglönearbete kopplats samman med
smä-bruksdriften. Denna sista kategori av småbrukare har det av skilda
anledningar ytterst svårt. Småbrukarverksamheten har haft sin tid.
Det är på tiden, att romantiken omkring den nu skingras.
I socialdemokratiska partiets program förekommer en paragraf,
som säger, att "större jordbruksegendomar överföras i samhällets
ägo". Man har ansett den privata formen för äganderätten vara
oändamålsenlig och orättfärdig även när det gällt storjordbruket. De
gigantiska försöken med kollektivjordbruk inom Sovjetunionen lära
väl, i den mån de lyckas och bli kända, utöva inflytande på vårt
betraktelsesätt. Denna fråga är dock så pass vidlyftig, att här inte
ges plats för vidare utvecklande av den. I vårt land är visserligen
storagrarväldet inte så betydande, men ändå har socialdemokratin att
från detta alltjämt vänta det hårdaste motståndet och de mot sunt
framstegsarbete kraftigaste angreppen.
Ha vi att i vissa hänseenden hämta lärdomar från europeiska
grannländer när det gäller nya idéer för den politiskt-ekonomiska och
sociala-kulturella utvecklingen inom jordbruksnäringen så kunna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
