Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Ernst IIage
till mellanhänder samt reducerade direktörslöner, tantièmer,
styrelsearvoden m. m.
En annan invändning kan göras mot påståendet, att
arbetstidsminskningen skulle leda till’ ökad rationalisering. Här kan den, som
med uppmärksamhet följt den nuvarande utvecklingen, våga påstå,
att denna rationalisering — som antagligen ej ännu nått botten —
alltjämt kommer att fortsätta, även utan denna stimulering. Det
kan ju visserligen tänkas, att en övergång till en fyrtiotimmarsvecka
inom vissa arbetsområden i någon mån skulle kunna påskynda
rationaliseringen. Men i stort sett kan man ha anledning utgå ifrån att
rationaliseringen i vilket fall som helst fullföljes, bl. a. på grund
av att det mellan olika tillverkare existerar en intensiv både
internationell och nationell konkurrens, vilken i och för sig är tillräcklig
att verka som en sporre i sådan riktning.
Men den väsentligaste invändningen, som kan göras mot de tre
anmärkningarna här ovan, är följande: Internationella
Arbetsorganisationen och alla de, som under ansvar syssla med frågan om
arbetstidsinskränkningen, ha säkerligen fullt klart för sig, att sådana
ekonomiska konsekvenser som de ovan nämnda kunna träffa den nation
eller den produktionsverksamhet, där man på ett ovarsamt och
brådstörtat sätt samt utan hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna
genomför en sådan reform som denna. Det torde dock finnas
möjlighet att på lämpligt sätt och inom en del produktionsområden
genom internationella överenskommelser mellan konkurrentländer eller
på annat sätt helt eller delvis eliminera riskerna vid
genomförandet av arbetstidsminskning.
Detta innebär visserligen också ett erkännande från dem, som äro
anhängare av 40-timmars-veckan, att ett land som Sverge kan
komma att av övermäktiga omständigheter under många år framåt
tvingas att avstå från en arbetstidsminskning inom ett flertal
produktionsområden, där vårt land har att slåss om marknaden med
konkurrerande länder, ända till dess dessa länder genom
förhandlingar och internationell påverkan kunna förmås att gå med på en
arbetstidsinskränkning. Men möjligen kommer det också att finnas
länder, som ej alis gå med på en sådan internationell reglering av
arbetstiden. Och det kommer antagligen alltjämt även att finnas
länder med en arbetarklass levande på en mycket låg
levnadsstandard, vilken arbetar med framställande av ett "svettat" arbete. Men
vårt land får väl, då det gäller att bemästra dessa förhållanden inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
