Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-timmarsv e ekan
237
sådana produktionsområden, där de ha betydelse, hädanefter som
hittills taga tillbörlig hänsyn till desamma. Gäller det för övrigt
konkurrensen med de "svettade" arbetsprodukterna, så torde väl
dessa hänföra sig till ett jämförelsevis ringa område av
produktionslivet. Men antagligt är väl likväl, att sådana förhållanden som dessa
kunna komma att nödvändiggöra en särskild varsamhet, då det gäller
utvidgande av 40-timmarsveckans tillämpningsområde.
Allt det, som här berörts, understryker ytterligare, att det här är
fråga om en arbetstidsbegränsning, som i allmänhet måste grunda
sig på internationella underhandlingar och överväganden. Det är
alltså för Sverges del ej alis fråga om — för att använda ett ofta
använt uttryck från ett annat område — en nationellt isolerad
arbetstidsinskränkning.
Det, som här senast anförts, hindrar emellertid icke, att en
nationellt isolerad arbetstidsinskränkning även kan vara i viss
utsträckning möjlig inom vissa arbetsområden, där inga konkurrent
förhållanden existera, exempelvis inom kommunal: och statlig verksamhet
av olika slag, inom sjukvård m. fi. områden, där invändningen, att
verksamheten något fördyras, kan ha något mindre tyngd. Här
kan man för övrigt med tämligen stor bestämdhet säga, att
arbetstidsinskränkning kan leda till en sysselsättning av förut arbetslösa.
Detta måste då medföra, att den uppkomna merkostnaden för
samhället i sin helhet icke kommer att bli fullt å stor, som man i första
hand antager, eftersom den i sådana fall måste minskas med de
besparingar, som uppstå genom en upphörd arbetslöshetshjälp. Detta
påstående torde väl för övrigt vara tämligen allmängiltigt — de som
gärna vilja förstora merkostnaderna vid en arbetstidsminskning, ha
anledning taga fasta på detta.
Alltså, en 40-timmars vecka kan väl i några här nämnda fall ske
inom ett land utan hänsyntagande till andra länders åtgöranden.
Men i -stort sett torde väl den internationella vägen bli den väg, som
på detta område måste beträdas, om något väsentligt skall kunna
vinnas. Men den vägen är, som erfarenheten lär från andra
områden, en långsam, besvärlig och mödosam väg. Varje framsteg på
detta område måste säkerligen komma att föregås av vidlyftiga och
tidskrävande undersökningar, underhandlingar och konferenser m. m.
Mfen om så är, då måste det vara ett så mycket större intresse, att
åtminstone detta förberedelsearbete kan komma i gång så fort som
möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
