Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Vanner, Al: 40-timmarsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-TIMMARSVECKAN
Av AL VÄNNER.
Frågan om arbetstidens förkortning har varit aktuell och den synes
icke komma att bli mindre aktuell under den tid, som kommer, om
det lyckas de franska arbetarna att genomdriva sitt krav på
40-tim-marsvecka. Det skäl, som anföres för en kortare arbetstid är, att
arbetslösheten därigenom skulle kunna bringas att sjunka. Kommer
då en arbetstidsförkortning verkligen också att medföra önskat
resultat? Bli flera arbetare anställda?
För det första bör det göras klart, om en arbetstidsförkortning
medför ökad eller minskad produktivitet. Om arbetstiden förkortas,
kommer produktionsresultatet per dag att bli större eller mindre?
Det är icke en gång för alla givet, att produktionsresultatet inom
alla näringsgrenar kommer att bli mindre. Det är möjligt, att en
arbetare kan producera mera under 40 timmar i veckan än under 48.
Det troliga torde dock få anses vara, att mindre mängd varor pr
arbetare bli framställda. Skulle resultatet i stället bli, att en större
mängd framställes, kan en förkortning av arbetstiden icke rimligen
bidraga till minskning av arbetslösheten, vilket visserligen å andra
sidan icke bör vara något skäl mot att vidtaga förkortningen, ty det
vore ju meningslöst att arbeta längre tid än nödvändigt för att få
ett visst produktionsresultat.
Man kan därför utgå ifrån att produktionsresultatet per arbetare
kommer att minskas. Genomförd rationalisering kan naturligtvis
verka i motsatt riktning. Fråga är emellertid, om icke
rationaliseringens betydelse ibland överdrives även till sina temporära
verkningar. Det är visserligen alldeles uppenbart, att om någon finner
på en metod, varigenom samma arbete, som tidigare utförts av två
man, i stället kan utföras av en, så bör den andre bli överflödig i
just denna produktionsprocess, såvida icke efterfrågan samtidigt
fördubblas, vilket väl i regel icke kan förmodas, men ökning torde ofta
inträffa, om den nya framställningsmetoden ställer sig billigare och
priserna sänkas därefter. Men dessutom bör ökad sysselsättning
eller ny sysselsättning skapas inom den industri, som har att
framställa de tekniska hjälpmedel, varigenom rationaliseringen möjliggöres.
Det finns skäl antaga, att rationaliseringen medför ett frigörande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
