Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Vanner, Al: 40-timmarsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-timmarsve ekan
283
arbetskraft, men om detta frigörande är av den storleksordning,
som ofta påstås, är i varje fall ovisst. Gjorda undersökningar synas
icke ge belägg för åtminstone de längst gående påståendena. I
Amerika lär man ha funnit, att för framställning av 78 proc. av 1929
års produktion inom industrin åtgår nu omkring 63 proc. av
arbetstiden den gången. Detta gäller som sagt industrin, där
rationaliseringen ganska säkert drivits längst de sista åren. Tillägger man
övriga näringsgrenar, bör man få en lägre siffra för rationaliseringen.
Studerar man utvecklingen i t. ex. vårt eget land, torde den
knappast ge något bindande bevis för att näringslivet i sin rationaliserade
gestalt icke kan suga upp tillgänglig arbetskraft och ge den
sysselsättning. Den arbetslöshet, som kvarstår, är till väsentlig del icke en
följd av rationalisering utan av minskade avsättningsmöjligheter för
vissa produkter. Avsättningsförhållandena förbättras icke, om man
förkortar arbetstiden och en dylik åtgärd skulle därför icke
undanskaffa denna arbetslöshet. Det är andra åtgärder, som äro
erforderliga, om de i dessa näringsgrenar förut sysselsatta åter skola kunna
föras in i produktionsprocessen.
Om man emellertid förkortar arbetstiden, till vilka ekonomiska
konsekvenser leder det? Förbli timlönerna desamma som förut,
betyder det endast, att tillgängliga arbetstillfällen fördelas på ett större
antal arbetare. Somligas inkomst per vecka minskas, medan andras
ökas, hur mycket beror på om och i vad mån de förut arbetslösa
uppburit understöd. Det blir korttidsarbete av vanligt slag. Någon
reell förändring kan det icke medföra utom däri, att
arbetslöshetsunderstödet för samhället minskas. Det får i stället bäras av
arbetarklassen.
Om såsom förutsättes de nominella lönerna höjas i proportion till
arbetstidens förkortning, så att lönen per vecka efter förkortningen
blir densamma som före, medför detta höjda produktionskostnader.
Omkostnadskontot för företagen stiger. Varorna bli dyrare i
framställning. Den ökade kostnaden torde företagarna i de flesta fall
söka ta ut av konsumenterna. I många fall är det säkerligen en
nödvändig följd, om produktionen fortfarande skall lämna vinst eller
ens gå ihop. Det kommer att leda till en genomsnittligt höjd
prisnivå. Erfarenheten lämnar härvidlag intet annat vittnesbörd än
det teoretiska resonemanget. Men konsumenterna äro just i stor
utsträckning arbetarna av olika slag. Deras nominellt bibehållna löner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
