Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 10 okt. 1936 - Myrdal, Alva: Populära vägar inom psykologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
Alva Myrdal
Det är dock egentligen blott som frågeställning denna teori är
intressant. "Bevisen" äro ännu i alltför stor utsträckning selektiva;
särskilt gäller det Kretschmers egna till svenska översatta eleganta
arbeten "Kroppsbyggnad och karaktär" samt "Geniala människor". Han
illustrerar t. ex. sina typer med en Luther och en Calvin; och lika
utmärkta som exemplen är för att åskådliggöra teorin, lika osäkra
är de som bevis, eftersom man valt ut dem just för deras tydlighets
skull. Det är däremot även för den praktiska människokännedomen
tvivelsutan en ledtråd, att alla forskare, som överhuvudtaget ägnat
intresse åt typindelningen, såsom huvudgruppering fått två typer,
vilka i vaga termer kan karakteriseras som "inåtvänd" och
"utåtvänd", i psykoanalytikern Jungs termer introvert och extravert.
Ett mindre gott kapitel, som emellertid säkert slår an, är det som
behandlar behaviorismen — antagligen icke minst därför, att det ter
sig så lätt även för den föga sakkunnige läsaren att deltaga i kritiken
och löjet och så frossa i en överlägsenhet, som ju alltid är behaglig.
Detta resultat nås nu av Nyman med det konststycket, att han
utväljer som skottavla en bullersam avart av den amerikanska
vetenskapen och sedan felaktigt gör den till representant för det hela.
Det sägs rentav: "I själva verket är det också behaviorismens
bärande tanke (att människorna är automater, "robotar", maskiner)
som därmed uttalas; den tanke, som nu som bäst dogmatiskt
inpräntas i tusentals amerikanska studenter." Men detta år icke sant.
Den behaviorism som läres i de amerikanska psykologikurserna, är
icke denna Watsons enkla. Varje blick på läroböckerna och än mer
på originalforskningarna visar något annat. Själva felet i Nymans
framställning är just att hela den allvarliga och vederhäftiga delen
av behaviorismen saknas och att ali uppmärksamhet ägnats åt denna
extrema, naiva forskare, bara därför att han varit mest högljudd.
Det kan inte vara annat än obekantskap med vetenskapens verkliga
läge i Amerika, som orsakar denna elaka förenkling.
Det existerar sedan gammalt en strängt kritisk, metodologiskt
asketisk behaviorism i Amerika. Termen användes inom olika
vetenskapsgebit — åtminstone sociologiska, ekonomiska och psykologiska
— för att känneteckna en forskningsriktning, som vill verifiera alla
sina påståenden med objektivt iakttagbara data, som alltså vill
efterlikna naturvetenskaperna i exakthet. I psykologin introducerades
dessa fordringar främst med djurpsykologin (Morgan, Titchener) ;
de har sträckt sina verkningar vidare. Thorndike är kanske deras
främste exponent, och de präglar nu en rad amerikanska läroböcker
(som exempel behöver bara nämnas Thorndikes, Woodworths). De
har också väckt en metodologisk strid, som ibland förts med
överdriven hetta å ömse håll, både från de objektiva, "observerande", helt
kvantitativt mätande behavioristernas och från de mer "europeiska",
"kvalitativa", "intolkande" motståndarnas. Men att föra ned denna
betydelsefulla strid till Watson och lösa den så enkelt som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
