Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 10 okt. 1936 - Myrdal, Alva: Populära vägar inom psykologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Populära vägar inom psykologin
517
att motsäga honom — det är att göra dusten med "amerikanismen"
alltför lätt.
Watson har som forskare gjort några intressanta experiment -med
"betingade reflexer", närmast efter den ryska fysiologen Pavlovs
förebild. Han har vidare på experimentell väg sökt fastslå, att de
tre ursprungliga, medfödda, emotionella reaktionerna skulle vara
"vrede", "fruktan" och "behag", samt studerat, vilka specifika
stimuli framkallar dem. Dessa hans insatser i forskningen besitter
fortfarande sitt värde. Men han har därutöver sökt göra en filosofi
och en materialistisk livsåskådning av den behaviorism, som
programenligt endast är en forskningsmetod. Han har under ganska
uppseendeväckande taskspelarlater försökt "avsjäla" psykologin, och
det är nu denna "inälvsvetenskap" Nyman gjort sig besvär med
att referera och kritisera i stället för den för en filosof betydligt
värdigare riktiga behaviorismen. (Watson är numera icke
vetenskapsman utan reklamchef i en annonsfirma.) Om den amerikanska
psykologin i sin iver att vara exakt överkultiverar den statistiska
metoden, så vore detta värt en kritisk uppgörelse. Men att kritisera
den därför att en viss Watson råkat försvara den objektiva metoden
med en ohållbar materialistisk metafysik, det är för lätt. Har man
dessutom ett visst ansvar att presentera den amerikanska vetenskapen
— som otvivelaktigt med just den (äkta) behavioristiska metoden
gjort mycket intressanta nyvinningar åt psykologin — då är det som
skett ett vilseledande av publiken.
Samma benägenhet att falla för sådana populära teorier, som rör
upp det ytligaste skummet, visar kapitlet "mass- och gruppsykologin",
där McDougall göres till en huvudfigur. Detta är så mycket mer
beklagligt, som det redan förut finns en tendens att för svensk publik
identifiera social psykologi med McDougalls instinktlära. Alf
Ahl-bergs lärobok i Social Psykologi har samma ensidighet och
radioserien i psykologi förra året var ett pinsamt glorifierande av
instinktkatalogen. Denna modepsykologi kan rentav jämte psykoanalysen
sägas behärska populäruppfattningen i vårt land, där den visat sig
"gå" betydligt bättre än i Amerika, som dock nu skall vara dess
hemland, men där den definitivt slutat att tas på allvar. Mot den
och över den står nämligen numera en rikt utbildad socialpsykologi,
med teoretiker som t. ex. Dewey, Cooley, Baldwin, med mängder
av exakta detalj forskningar (över åsiktsbildning, familjesituationer,
klasser, miljöpåverkningar etc. etc.), med försök till systematisk
sammanfattning, t. ex. av Allport, och med hela fältet exposévis skildrat
av t. ex. Kimbali Young, Gardner Murphy och i Murchisons
handbok. Om detta upplyser varken Nyman eller hans föregångare Alf
Ahlberg den publik de skall upplysa. Och det är mot denna
ensidighet i bildningsurvalet en protest måste riktas.
McDougalls instinktpsyokologi är nu i och för sig lika ytlig som
Watsons behaviorism. Orsaken till att den i motsats mot Watson
fått ett sympatiskt mottagande hos oss hänger säkert samman med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
