Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Lindquist, Sven G.: Krisproblemet i socialistisk teori. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krisproblemet i socialistisk teori
589
massa ansvällda värdet innesluta en förmering av detta värde,
frambringa tillskottsvärde.
Det vore emellertid i trots härav överproduktion, om kapitalet
bleve ur stånd att exploatera arbetet i en exploateringsgrad som är
betingad genom den kapitalistiska produktionsprocessens "sunda",
"normala" utveckling, i en exploateringsgrad som åtminstone ökar
profitens massa med den växande massan använt kapital; som alltså
utesluter, att profitkvoten sjunker i samma mån som kapitalet växer
eller t. o. m. att profitkvoten sjunker raskare än kapitalet växer.
Överproduktion av kapital betyder aldrig något annat än
överproduktion av produktionsmedel — arbets- och livsmedel som kunna
fungera som kapital, d. v. s. kunna användas till exploatering av
arbete till en given exploateringsgrad; i det att denna
exploateringsgrads fallande under en given punkt framkallar störningar och
stock-ningar i den kapitalistiska produktionsprocessen, kriser, förstöring
av kapitalet . . . Samma omständigheter, som höjt arbetets
produktivkraft, ökat massan varuprodukter, utvidgat marknaderna,
påskyndat kapitalets ackumulation såväl till massa som till värde och sänkt
profitkvoten, samma omständigheter ha frambragt en relativ
överbefolkning och frambringa den beständigt, en överbefolkning av
arbetare som icke användas av överskottskapitalet på grund av den
arbetets låga exploateringsgrad till vilken det allena skulle kunna bliva
använt, eller åtminstone på grund av den låga profitkvot, som det
vid den givna exploateringsgraden skulle avkasta."1
Nu är kapitalismens väsen för att tala med Marx "die rastlöse
Bewegung des Gewinnens", vilket också Fredriksson proletärt
intuitivt fattar när han snuddar vid avskrivningsprocesserna i
konjunkturens bottenläge. Det är här som Marx visar sin överlägsenhet.
Det är naturligtvis sant, som Marx också erkände, att de breda
massornas bristande förmåga av konsumtion är den väsentliga orsaken
till att kriser överhuvudtaget uppstå. Men konjunkturproblemet rör
sig om de krafter, vilka inom det kapitalistiska produktionsomloppet
reglera och orsaka omsvängningarna från prosperitet till
depression och vice versa. Marx angav som det väsentliga i detta
orsaksförlopp räntabiliteten, profitkvotens tendentiella fall. Tillbaka till
produktionsprocessen! är det motto som skulle stå tryckt i
marginalen på varje sida i Kapitalet. Det är icke i utbytesprocessen men
i produktionsprocessen som de avgörande orsakerna — och
konjunkturernas orsaker äro otaliga — äro att söka.
1 Kap. III/I: 224.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
